- Nu när det går mot juletid skulle man göra någonting för de stackars hedningarna, sa Kapten och fick något milt i blicken. 
Det var i september och Beata hade precis kommit upp med färjan från Göteborg för en anställningsintervju som kocka på ett lastfartyg på väg söderut. Mitt livs chans att komma ifrån dåligt sällskap en gång för alla, tänkte hon nöjt när tåget tuffade genom berg och dal från Kristiansand till Egersund. 
-Ja, sa Florö, andre maskinisten ombord som just vaknat från en lur på akterdäck. Vi kan ta med oss cyklar till dem. 
-Så bakvända är de väl ändå inte, sa Beata. Att de måste lära sig cykla.
-Att cykla är att bemästra civilisationen, sa Kapten lyriskt.
-Cyklar, fnös Hells Angels som var förste maskinist. Det är rena stenåldern.
-Cykla är svårt, sa Florö. 
-De är underutvecklade, sa Kapten.Undernärda. Förtryckta. Vi måste rädda deras jul. 
-När åker vi, sa Hells Angels som hade något otalt med kronofogden.
-Så fort vi bara kan, sa Kapten som också hade dubiösa affärer i bakfickan. 
Tre månader senare la de ut från kaj. Solen sken och Nordsjön bjöd på kuling och den norska sydkusten vinkade av dem. Under veckorna innan avfärd hade Kapten diskussioner med Beata om provianteringen. Det blev ju ohyggligt dyrt med mat. 
-Det där måste man ju kunna lösa på något vis, tyckte Kapten och skred till verket. 
-Jag har fått en massa fin spekesill, sa han en morgon. Nästan gratis. Trettiotvå kilo. Nu kan vi äta oss mätta
-Kommer aldrig på fråga, sa Beata. Släng bort den. 
-Och makrill, sa Kapten. Jag har fått en fin laddning makrill. Nästan som ny. 
-Fryst i oktober! skrek Beata. Ska du ta livet av oss?
-Nej, inte alls, sa Kapten. Vi kan byta den på Azorerna och få fina grönsaker istället. 
-Den är tretton månader gammal, morrade Beata. Vad tänker du med?
-Prima makrill, sa Kapten och visade en oväntad envis sida. Lägg den i frysen. 
Där låg sextiotvå kilo sill och makrill och tog upp en stor del av frysens kapacitet. Beata ruvade som en ondsint kobra i byssan och dängde med karotterna.
-Vi dumpar den i havet, sa Florö. En mörk natt slänger vi ut den.
-Vi går ut och dricker oss fulla, sa Hells Angels. Och så åker den överbord.
Beata muttrade någonting om imbecill och makrill och sill. De gissade att hon tänkte på Kapten och lämnade henne diskret ifred.
-Vi kan inte handla med den på Azorerna, sa Beata upprört  Det skulle skada Nordens anseende i världen, och vålla den värsta matförgiftningsskandalen i Portugals historia. 
-Jag ringer UD sa Asta. Det här kan bli en politisk historia. 
-Jag ringer VG, sa Coco. En präktig skandal går alltid hem.
-Ni, skrek Beata.
-Ja, sa Asta och Coco. Är du inte glad att se oss? 
-Inte ett ögonblick, sa Beata och svimmade i byssan

Nästa avsnitt

Till innehållsförteckningen

Arkiv

copyright  hamnqvist