-Hon blev inte glad över att se oss, sa Asta.
-Otacksamma människan, sa Coco. 
De satt uppklämda på en sandsäck i lastrummet och tittade ut genom var sin ventil. Stjärnhimlen gnistrade och fartyget hade precis lagt till vid en kaj i Portland. De hörde Beata gå in bland frysboxarna och muttrande rafsa runt.
-Undrar vad hon hittar på nu? 
Beata försvann ut på kajen med en kartong under armen.
-Psst Beata, väste Coco. Var ska du med den där kartongen?
Beata ryckte till. När hon såg Coco och Asta i ventilen lugnade hon ner sig.
-Makrillen tar kål på mig, sa hon. För att inte tala om sillen. Jag får nervösa besvär, kan inte sova. Men så kom jag på att här, där alla äter fish&chips, borde man kunna avyttra en del av den. De är inte så nogräknade med maten i England har jag hört. 
-Bra idé, sa Coco. Vi hjälper dig.
-Måste ni det?
-Klart vi ställer upp, sa Asta.
-Bara ingen ser er, sa Beata nervöst och spejade upp på bryggan. Akta er för Kapten.
De gick in på den första pub de såg. Mannen bakom disken tittade uppskattade på dem, luktade på makrillkartongen, och avböjde vänligt erbjudandet.
-Tror inte det, sa han och torkade ett glas med en skitig handduk. Men fråga Mac.
-How old did you say it was? sa Mac, fish&chips-försäljaren, i vagnen på hörnet.
-Tretton månader, viskade Beata.
-Old enough to be out on it´s own then, skrockade han. Thank´s anyway, luv.
-Varför slänger du den inte bara i en container, sa Asta.
-Får inte för Kapten, sa Beata. 
-Säg att den sprang bort, sa Coco. Slet sig när du öppnade frysboxlocket.
De vek av in på nästa pub. Beata parkerade makrillen i hallen där den genast bekantade sig med några skabbiga hundar och två kackerlackor. 
-Hur är det? sa Florö som draperat sig vid bardisken. Behöver du en öl?
-Jag har försökt sälja makrillen, sa Beata. Ingen vill ha den.
-Vi dumpar den på vägen hem, sa Florö.
-Skål för makrill, sa Hells Angels som blivit på snusen. Och dina kompisar.
-Tyst, sa Beata. De finns inte. 
-Fripassagerare, sa Hells Angels. Det gillar jag. 
-Jag röstar på fish&chips, sa Coco när de vinglade hem utan makrillen som de helt glömt bort. 
-Good choice, sa Mac. Best in town.
-Inte som vår gamla sill det här inte, sa Hells Angels med munnen full och köpte två portioner till för säkerhets skull.
 

Nästa avsnitt

Till innehållsförteckningen

Arkiv

copyright  hamnqvist