Det började inte så bra. Det började med en bussresa från Arequipa till Chivay klockan två på natten. Fem timmar i en skraltig buss över högplatån Patapampa på vägar som skulle göra en norrländsk tjällossning blek av avund.
Vi blev avsläppta på utsiktsplatsen för kondorer, på kanten av Colca-ravinen som skär en kilometerdjup, och tre mil lång, skåra i berget. Vår guide Raoul servererade en enkel frukost på vitt bröd och sylt och jag hade glömt att köpa vatten. Som tur var hade mitt resesällskap rutin på bergsvandringar så jag fick dela förråd med dem. Holländske Geert trodde nog aldrig att jag skulle ta mig ner. Han, systern Lisa och kompisen Nienke ägnade sig åt att muntra upp mig och se till att jag inte försvann ner i djupet av ren utmattning.
För efter några hundra meter på en lös och grusig stig i en grym vinkel började mina lårmuskler att skrika. Högt och ihärdigt. Det fick de hålla på med i tre timmar tills vi kom ner till botten. Men vad spelade det då för roll? Vi hade kommit till paradiset. 

Ljudet av strömmande vatten, vinden som rasslade stilla i lövverket och solen som värmde våra ryggar. Inga bilar, inga dieselavgaser, inga sopor slängda på marken. Ingen kommers, ingen stress, ingenting som störde. Vi gick på smala, stenlagda stigar under grenverket och mötte ibland åsnor med packning pådrivna av finlemmade Colca-bor. Artigt och vänligt hälsade de och de små barnen ville alltid veta vilket land vi kom från. Efter en stunds vandring kom vi till den lilla byn San Juan de Cucho där vi fick lunch.  Det var då trakasserierna av Raoul började. På grund av de utlovade och uteblivna kondorerna. Fan for i Geert.
-Om vi ser en kondor så ska vi alla bada nakna i floden i morgon, sa han. 
Raoul vred sig som en mask. Speciellt när Lisa tittade honom djupt i ögonen och sa: 
-Det gör alla i Holland. 
-Och i Sverige också eller hur? fyllde Nienke i som bott i Köping sex veckor.
-Nudister hela bunten, sa jag.
Raoul såg ut som om han önskade sig långt upp på Patapampa. Men problemet blev inte akut förrän nästa dag då jag lyckades få syn på den enda kondoren som tjänstgjorde i Colca den veckan.
 

Arkiv

copyright  hamnqvist