Det är något skumt med Cusco. I ena hörnet av Plaza des Armas börjar en liten gata. Den heter Suecia. Sverigegatan. Eller Suecia street som min guide kallar den. Det låter rätt bra på engelska - Suecia street - men vad i all världen gör den i Cusco? Att det finns en gata uppkallad efter Arequipa är inte så märkligt. Eller en bred Avenida del Sol. Inkatidens främsta symbol är solen. Eller Plateros. Procuradores. Silversmedens gata och juristens. Man kan till och med uppsöka Purgatorio. Men Suecia? 
Det finns inte så mycket på den heller. En bra restaurang ägd av en österrikare, eller var han schweizare? Mystique heter denna främmande fågel i Cuscos restaurangvärld, och den har en alldeles överväldigande vacker fondvägg av mycket gamla och mycket stora stenar. Hela Cusco vilar på gamla inkamurar. Det är bara överbyggnaden som är spansk. 
Sen fortsätter gatan i en allt mer tilltagande stigning upp mot kyrkan San Cristobal. Förutom en liten restaurang till, en tvättinrättning och ett hotell finns det inte mycket mer än murar att titta på. En enstaka hund funderar över livet. En stressad taxi vräker sig fram och alla gångtrafikanter plattar ut sig mot murarna för här stannar ingen bil för en vanlig människa. 
På vägen upp möter Suecia gränden som leder till Resbalosa, gågatan där jag bodde. Resbalosa består av en hisklig massa trappsteg och slutar också uppe vid San Cristobal. Det blev många anfådda kvällspromenader för att komma hem ända tills jag upptäckte genvägen tack vare Suecia. Man tar taxi förstås. Taxi hela Suecia upp till kyrkan för att sen snubbla ner för Resbalosas trappor istället för upp. Och det var då jag upptäckte vad alla indianer vet. Man går inte i trappor och på stenlagda stigar. Man småspringer fram. Då blir de långa, obekväma trapporna perfekta. Lagom långa för stegen och liksom gjorda för att man bara ska trilla på. Men uppför? Jag vet inte. Lätt för indianer som är finlemmade och har bättre lungkapacitet än dopade OS-medaljörer. Mindre lätt för en i det närmaste vattenlevande lagom tjock turist. Nerför går ju lättare. Fast det beror på hur långt och hur länge man går ner förstås. Vilket jag skulle få klart för mig i Colca-dalen. 
 

Arkiv

copyright  hamnqvist