"Jag sitter i mitt lilla rum på Hostel Resbalosa och ser ut genom fönstret på Cusco som sveps in i regn. På avstånd hörs åska. Det åskar ofta och mycket här och det är regnsäsong."
Efter två veckor på 2 350 meters höjd i öknen vågar jag mig iväg till Cusco, 3 360 över havet. Det är fuktigt och svalt som en svensk sommar, och grönt. Bergen är fantastiska och Cusco ligger i en gryta mellan bergskammarna. Vädret växlar hela tiden. Regnmolnen skyndar genom dalgången för att avlösas av strålande sol och värme.
Det här är inkarikets gamla huvudstad. En majoritet av Perus befolkning är indianer och quechua officiellt språk vid sidan av spanska. 
Cusco har en vacker stadskärna med enbart låga byggnader i kolonial stil. Runt Plaza des Armas ligger kolonnader med restauranger, hotel, internetkaféer och resebyråer. Här flockas turisterna och de som lever av dem. Att gå runt Plaza des Armas innebär att kryssa mellan inkastaren som vill ha dig som gäst på restaurangen, pojken som vill sälja cigarretter, den lilla flickan som vill sälja vykort och de som bara vill ha pengar ändå.
Här finns ruiner i varje skrymsle och vrå. Kyrkan Santo Domingo är byggd på det gamla inkatemplet helgat till solen. Inkamurarna är rester av ett otroligt byggnadsverk där varje sten smälter ihop med nästa i en sträng och nästan utomjordisk form. Lagbundet och tidlöst.
Så upplevs också inkatiden som ett ideal av många nutida peruaner som är trötta på korruption och sanktionerad laglöshet. Då var det ordning och reda. Då blomstrade Peru. Kanske var det inte så enkelt, men som kontrast till det kaos som spanjorerna förde med sig har inkariket blivit en symbol för en fornstor tid.

Nu för tiden lever Cusco till stor del på turismen och vårdar sin image som kulturell huvudstad. Att det också är en av Perus fattigaste städer med ett stort antal analfabeter syns inte i centrum. Man får ta sig utanför stadskärnan för att se de enkla lerhusen, avskrädeshögarna, barnen som sorterar sopor och hundarna som håller dem sällskap. Då är man långt borta från det väloljade turistmaskineriet. 
 

Arkiv

copyright  hamnqvist