-Titta på alla fiskarna, sa Beata.
Vattnet nedanför uteserveringen kokade av små fiskar som nafsade i en bit bröd.
-Du såg väl att kyparen slängde i halva limpan?
Beata ryckte i Astas arm.
-Mhm?
-Det händer saker här ute, sa hon.
Asta blinkade i solljuset.
-Vi är i Grekland, sa Beata.
-Havet är grönt och grekerna charmiga, sa Coco.
-Symi är vackert och bergen imponerande, sa Beata.
-Vi äter gott och dricker kilovis med retsina, sa Coco.
-Och titta på alla de här fina husen, sa Beata och pekade på bergsidan där Yialos klättrade upp från hamnen till himlen. Klockan var tre och byn stängde så sakteliga för siesta. De kunde se de sista mulåsnorna klättra upp för Kali strata, stans paradgata - en enda lång trappa upp till Chorio, byn uppe på bergskammen. Någonstans uppe bakom husen hade en tupp fullt upp med att försöka hålla ordning på sina höns och gol för allt han var värd i den stekande solen.
-Oj, sa Asta.
Husen var målade i varma gula toner och ockra med fönsterluckor i grönt, blått, rött, syren, apelsin med vackert snidade dörrar i trä.
-Man skulle kunna tro att man är förflyttad till 42 före Kristus bara av att titta på alla dessa gavlar och överstycken, sa Coco.
-Minitempel allihop, sa Beata.
-Mmm, sa Asta.
-Nu är du där igen, röt Beata.
-Ta ett glas retsina, sa Coco. Njut av livet.
-Va? sa Asta och såg förvirrad ut.
-Nej, nu får det vara nog, sa Beata. Hon ryckte boken ur Astas vita fingrar.
-Ta inte mina sudoku, skrek Asta.
-Så här gör vi med dina sudoku, sa Beata och kastade boken i havet.
-Arghh, lät det ur Asta som försökte ta sig ner i vattnet. Coco höll henne tillbaka.
En tår trillade ner för Astas kind när de tittade på hur hela havet kokade av små fiskar som nafsade i den alltmer uppblötta boken med supersvåra sudoku för proffs.
-Du kan få baklava till kaffet, sa Beata tröstande. En glimt tändes i Astas röda ögon.
-Med grekiskt kaffe? En dubbel?
-Trippel om du vill.
-Äntligen semester, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist