-Äntligen, sa Asta. Nu har jag lyckats.
Hon justerade öronpropparna och drog en djup suck av lättnad. Utanför fönstret med de neddragna persiennerna och fördragna svarta gardinerna hördes ett svagt sorl av fåglar, folk och fordon.
-Hoho, ropade Beata genom dörren. Nu ska vi ha picknick.
-Aldrig i livet, vrålade Asta tillbaka.
-Solen skiner, envisades Beata vid nyckelhålet. Jag vet att du är där.
-Du kan inte ligga där i mörkret som en nucka hela sommaren, röt Coco.
-Kan jag visst det, sa Asta och vände blad i boken.
Ett litet stearinljus gav henne ledsyn för att kunna stava sig igenom en Ellery Queen från 1929.
-Vi har massor med godsaker, kuttrade Beata.
-Taktik, muttrade Asta.
-En hel korg full, fortsatte hon.
-Den är tung, sa Coco. Nu får du hjälpa till.
-Jag vill inte gå på picknick.
-En hel korg med härligheter.
Beata knackade envisare på dörren.
-Guacamole.
-Tyst med dig, sa Asta och stoppade in öronpropparna djupare.
-Havskräftor.
-Lalalalalalalala, sjöng Asta och trummade på öronen.
-Den här kan du inte motstå, ropade Beata högre genom dörren.
-Kan jag visst det, ropade Asta tillbaka. Lalalalalalala....
-Gissa vad det är, sa Coco. Du får tre chanser.
-Skumsvampar, sa Asta motvilligt och drog ur en öronpropp.
-Bättre upp, sa Coco.
-Dyrare, sa Beata.
-Ostron, sa Asta och drog ur den andra.
-Inte dåligt gissat, sa Coco, men fel.
-Ni kan inte ha....
-Kan vi väl, sa Coco.
-Till en vanlig picknick...
-Komplett med citron, små smörstekta smörskivor och immande vodka för den som vill.
-Det är bara jag som vill, sa Coco, men jag litar på att ni bär hem mig.
-Sevruga, viskade Asta.
-Sevruga är rätt svar, sa Beata och öppnade dörren på glänt. Vi firar sommaren med äkta rysk kaviar.
-Jag kommer, vrålade Asta.
-Tänkte väl det, sa Coco. Mot Slottskogen!



Arkiv

copyright  hamnqvist