Ur arkivet

Juli 2006
Löskande semester

-Asta, det är en sköldlus, sa Coco med eftertryck.
-Jag vet, sa Asta och hängde med huvudet.
-Det är bara att välja, sa Coco. Antingen dör avokadon eller så dör lössen.
-Jag klarar inte av det, sa Asta. Detta dödande, det tar livet av mig.
-Det är livet, sa Coco. Äta eller ätas.
-Vi ska väl inte äta upp dem?
-Grillad sköldlus, sa Coco. Det kan kanske vara en krydda i tillvaron.
-Du skämtar, sa Asta.
-Somliga äter friterade gräshoppor, andra chokladdoppade myror, sa Coco. Bra proteintillskott.
-Jag vill inte höra talas om proteintillskott, sa Beata som suttit och målat tånaglarna i skuggan av parasollet. Inte efter invasionen i skafferiet.
-Där har du det igen, sa Asta. Hela tiden är det vi som bestämmer vem ska leva och vem ska dö.
-Vi är hela tiden i underläge, sa Coco. De finns överallt. Kvalster, bakterier, virus, små djur av alla de slag som lever i symbios med oss.
-Det där hörde inte jag, sa Beata och viftade med händerna i luften.
Asta tittade på lössen som ovetande om dödshotet satt och gnagde på bladnerverna.
-Kan man inte få dem att emigrera?
-Vart? Till någon annan stackars oskyldig avokado någonstans? Eller till en annan kruka?
-Vi kanske kan träna dem som lopporna och turnera med en sköldluscirkus?
-Ingen skulle betala, sa Beata.
-Klart dom skulle, sa Asta. Det är ju ett helt unikt koncept.
-De är för små och de rör sig för långsamt, sa Beata och skruvade på locket.
-Men de förökar sig med en farlig fart, sa Coco och testsprutade en dos såpavatten i luften.
-Jag känner mig som en massmördare, sa Asta.
-Det har sin tjusning det också, sa Coco och klämde sönder en lusrackare med tumnageln.
-Äckligt, sa Beata och putsade på sina egna naglar.
-Där kom den till sin skapare. Livet är kort, de har haft det bra, nu är det dags att dra vidare.
-De kanske reinkarnerar, sa Asta hoppfullt.
-Efter ett strävsamt liv kan de säkert bli något bättre i nästa liv, sa Coco. Cirkusloppor eller så.
-Så jag gör dem kanske bara en god gärning?
-Du gör dem till helgon i skadedjurshimlen.
-Jag känner mig som Djävulen i Mästaren och Margarita, sa Asta efter en timme när plantan började bli rensad från löss. Den som alltid önskar ont men för evigt gör gott.
-Intet ont som inte har något gott med sig, sa Beata.



Arkiv

copyright  hamnqvist