-Det är så underbart, sa Asta och tryckte till med några bladformade potatisar på fondtapet.
-Härligt, fantastiskt, ljuvligt, stärkande underbart.
-Vad är underbart?
Coco ställde fram en korg med sockerfria drömmar till kaffet.
-Ljuset, luften, löven.
Asta kastade sig nynnande över en ny meter obearbetad tapetvåd.
-Pratar du om hösten?
Beata tittade upp från trendmagasinet.
-Äntligen här igen, sa Asta och drog till med en karmosinröd vinbärsranka.
-När det bara är mörkt och otäckt?
-Sammetslena, goda mörker, sa Asta. Till skillnad från det där elaka, gråvita, hånflinande vårstrilande ljuset som bara får allt att se dammigt och kallt ut.
På bordet stod en samling glas fyllda med levande ljus. Fanskapet hade sänkt ner sig i en kopp varm choklad och vickade på klövarna.
-Finns vissa fördelar med hösten, sa han nöjt. Tempot är behagligare.
-Maten är godare, sa Asta och tog några steg tillbaka för att beskåda mästerverket.
-Ikväll äter vi krabba, sa Coco. Det är inte så dumt.
-Och lammgryta, sa Asta. Cocos bästa lammnavarin.
-Äsch, sa Beata. Det är för långt till vår.
-Det kan aldrig bli för långt till vår, sa Asta.
-Tänk så här, sa Coco. Det är långt till Beach 2006. Se det som en rejäl startsträcka.
-En lång hemsk uppförslöpa, sa Beata.
-En befrielsens tid, sa Asta. Utan rakstrimlade vita ben. Utan rödbrända axlar. Utan krav.
-Du har all tid i världen att komma i form, sa Coco.
-Långa timmar på gymet, sa fanskapet.
-Tre yogapass i veckan.
-Spinning och body pump.
-Det är nu du ska satsa, sa Coco.
-Men jag blir trött och deppig av mörker, sa Beata.
-Vi gör ett ljusrum, sa fanskapet.
-Jag målar vita väggar med änglar och guldvingar, sa Asta.
-Vi ställer in en vit motionscykel, sa Coco.
-Och hänger upp en almanacka som alltid är uppslagen på april.
-Så ska du nog klara av det.
-De här drömmarna är inte så dumma, sa Beata och bet i en kaka.
-Det är drömmarna som håller oss vid liv, sa Coco.



Arkiv

copyright  hamnqvist