Ur arkivet

Måndag den 11 juli 2005
Nedstigning i helvetet

-Har Beata hörts av? undrade Coco.
-Inte ett ljud, sa Asta.
-Undrar om hon kom fram till behandlingshemmet?
-Den där polisen såg ju pålitlig ut, sa Asta och såg inåtvänt salig ut.
-Även poliser kan vara mutbara, sa Coco bistert.
-Fast jag känner mig lite dum, sa Asta. Tror du verkligen att hon skulle ha lurat oss?
-Socker är som heroin, fast värre, sa Coco.
Det sa pling i telefonen.
-Hon har messat, sa fanskapet som satt på vakt vid mobilen.
-Vad säger hon?
-Tortyr, sa fanskapet. Övergrepp. Misshandel.
-Avgiftningen har börjat, sa Coco högtidligt. Det får vi skåla på.
-Ska vi verkligen dricka flädersaft, sa Asta. Ska vi inte vara solidariska?
-Kranvatten med lime?
-Lite kolsyra kanske ändå?
-För Beatas välgång, sa Coco och lyfte kristallglaset.
-Vi får se hur det går, sa fanskapet och doppade svansen.
-Inga chokladdoppade popcorn, sa Asta. Det blir svårt.
Nästa morgon var det tyst i telefonen. Asta målade upp en domedagsvision på den nya fondtapeten. Sockerdemonerna rullade i kristyr tillsammans med de oskyldiga små amorinerna i florvita vingar. Coco bläddrade i kokböckerna och tittade fundersamt på burkarna med stevia, hermesötas och andra ersättningsprodukter för det vita heroinet.
-Det går men man får tänka om, muttrade hon.
Fanskapet låg stilla i en kopp kaffe och tuggade på ett digestive.
Dag tre hördes Beata av.
-Yrsel, förtvivlan, polisen ok.
-Hon tar sig, sa Coco.
Livet återgick till en väntan. Coco läste på om glykemiskt index. Astas domedagsvision fylldes på med nya nivåer i helvetet. Fanskapet läste Sockerbomben med ett ljudligt kluckande. Dag fem plingade det till i mobilen.
-Himlen har öppnat sig, läste fanskapet på displayen. Ljus, luft, livet är härligt.
-Hon har överlevt, sa Asta.
-Inga handbojor längre, fortsatte fanskapet sin högläsning. De verkar lita på henne nu.
-Då återstår bara att städa skafferiet och leta igenom hennes rum på hemliga lager, sa Coco.
-Då återstår bara att frossa så mycket det bara går tills hon kommer hem, sa Asta.
-Rör ni mitt kaffe är ni dödens, sa fanskapet.



Arkiv

copyright  hamnqvist