-I regel vaknar jag vid fem av mig själv, men klockan står på sex, så då somnar jag om, säger kollegan. Och sen är jag ett ras när klockan ringer.
Vi nickar alla och gäspar diskret.
-Sen släpar jag mig hem, fortsätter hon, och är helt död klockan åtta. Går jag och lägger mig?
-Pigg som en mört klockan tio?
-Som en ny människa, bekräftar hon.
-Man kan inte gå och lägga sig före tolv, säger någon allvarligt.
-Problemet är att jag behöver minst åtta timmars sömn, säger hon. Jag hinner inte med.
Hon rör runt i sin tomma kaffekopp.
-Jag måste alltid gå upp på toaletten efter en timme, säger den ena.
-Ett glas mjölk klockan två annars ligger jag och snurrar till fyra, säger den andre.
-Chokladpraliner, säger den tredje. Då får jag en sockerchock och somnar direkt.
-Säger du det? Jag har fått sömntabletter av min husläkare.
-Fungerar det?
-Nej. Men man lär bli beroende. Av vad kan man undra.
-Man kan köpa små röda piller i Hong Kong. Slår ut en fullvuxen man i tolv timmar.
-Det är långt till Hong Kong.
-Postorder?
-Jag tror att tullen ser allvarligt på illegal införsel av små röda knockout-piller, säger en ordningssam människa och knaprar på en skorpa.
-Så vad ska man göra, undrar en.
-Jag har ett knep, säger jag och undrar om det verkligen är klokt att berätta om alla sina egenheter vid kaffebordet.
De ser lystet på mig. En varghop av förväntansfulla.
-Nattmössa.
Skrattet vill liksom inte ta slut.
-Det började med en t-shirt i Italien.
Nu ser de lite förbryllade ut.
-Hon jag reste med var mörkrädd så jag knöt en svart t-shirt om huvudet för att få det mörkt.
-Det måste ha sett roligt ut, fnissar en.
-Ärmarna stack ut som små öron, säger jag och illustrerar med händerna. Jag såg ut som Musse Pigg men jag sov som en ängel.
-Så nu kör du Musse-tricket varje natt?
-Tills det blir mörkare tider, säger jag allvarligt. Snart är det jul.
Det tar skruv och dämpar munterheten för den här gången.



Arkiv

copyright  hamnqvist