Måndag den 28 juni 2004
Äntligen semester!
-Tänk att man kan bli rik på daggmaskolja, sa Coco och betalade biljetterna på resebyrån.
-Säg inte det där högt, sa Beata. Masen kan höra dig.
-Har vi inte betalat skatt på daggmaskarna? sa Asta.
-Det behöver vi inte, sa Coco. Nolltaxering och rejäla avdrag av är vägen till framgång.
-Men skattemyndigheterna jagade mig i vintras, sa Asta. De ville veta varför jag gjorde avdrag för skumsvamparna.
-Nolltaxerade du?
-Nej, sa Asta.
-Det är det som är felet, sa Coco. Små avdrag, halvdan momsredovisning och allmän klantighet är allvarliga saker i skattemyndigheternas ögon.
-Men det rörde sig bara om några tior, sa Asta.
-För små belopp, sa Coco. Det retar upp dem.
-Men inte hade de väl behövt lägga ner flera veckors arbete på mitt godis?
-Många bäckar små tänker de, sa Coco. Vem vill dränkas i en flodvåg av skattefiffel när man kan hantera små behändiga dumheter som skumsvampar?
-Tänkte inte på det, sa Asta. Ska jag dra av ett helt karamellager nästa gång?
-Och kombinera det med konkurs, några miljoner i skuld och obefintlig bokföring, sa Coco.
-Vad skulle du med skumsvamparna till egentligen? undrade Beata som inte längre såg några trenchcoatklädda civilspanare i varje skyltfönsterreflektion.
-Ett experiment, sa Asta.
-Berätta, sa Beata.
-Det är okej, sa Coco. Bör vara i stort sett preskriberat.
-Det var till Cocos loppcirkus.
-Loppcirkus? Beata började se paranoid ut igen.
-Vi hade en liten loppcirkus, sa Coco. Kusinerna från Moldavien lämnade den efter sig.
-Jag visste det, sa Beata. De såg malätna ut men att de hade ohyra också var precis vad man kunde tänka sig.
-Duktiga små krabater, sa Coco. Lopporna alltså.
-Och jag skulle lära dem spela dragspel, sa Asta.
-Så små dragspel finns inte, sa Beata.
-Jag känner en nanotekniker, sa Coco.
-Man fick titta på dem med lupp, sa Asta, men de gjorde stora framsteg.
-Och var är virtuoserna nu då? undrade Beata bistert.
Det blev tyst.
-Vi tänkte att det var en bra tid att åka på semester nu, sa Coco efter ett tag.
-Så får Anticimex lite tid på sig, sa Asta.
-Det kliar, sa Beata. Överallt.
-Man vänjer sig, sa Asta.
-Snart är du brun, sa Coco, Då syns inte loppbetten lika bra.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|