Måndag den 24 maj 2004
Världstillvänd i praktiken
-Fantastisk bok, sa Asta och la ifrån sig den.
-Har du sträckläst sån´t där fantasykrafs nu igen, sa Beata och sköt upp läsglasögonen i pannan.
-Så här har jag inte sträckläst på många år, sa Asta och sträckte sig efter uppföljaren.
-Krafs, sa Beata.
-Det är inte krafs, sa Asta. Det är kul.
-Kul är inget vettigt kriterium på litteratur, sa Beata.
-Men jag tycker om att ha roligt, sa Asta.
-Och läsa hjärndött krafs, sa Beata. Hur kul är det?
-Vad är inte krafs, undrade Coco.
-Riktiga böcker, sa Beata. Med klass.
-Klassiker?
-Böcker som tar tid att ta till sig.
-Som är tråkigt skrivna, sa Asta.
-Som kräver något av sin läsare.
-Dammsamlare menar du, sa Coco.
-Bara för att något tar tid behöver det inte vara fel, sa Beata.
-Desto större anledning att sträckläsa om de är så långa, sa Asta.
-Jag har en fin bok här, sa Coco. Svensk poet. Akademiledamot. Har du läst den?
-Inte hunnit än, sa Beata.
-Och här är några luntor, fortsatte Coco. Amerikanskt och prisbelönt. Har du läst dem då?
-Det är snart sommar, sa Beata.
-Den här tar priset, sa Coco. Västerlandets filosofi av Bertrand Russel.
-Ingen människa läser uppslagsverk, sa Beata. Det är ett re-fe-rens-verk.
-Aha, sa Coco.
-Bildning är a och o för människan, sa Beata. Utan bildning dör man. Förkrymper. Blir ett passivum i samhällsdebatten. Förlorar sina valmöjligheter. Blir utestängd från demokratin.
-Usch då, sa Coco.
-Men med böcker, sa Beata, öppnar sig helt nya världar.
-Fascinerande, sa Coco. Hur kommer man dit?
-Man ger sig hän, sa Beata. Öppnar en bok och ger sig hän.
-Som Asta menar du?
-Asta läser fantasy, sa Beata. Det är lågpannad litteratur.
-Men Asta läser, sa Coco. Du låter böckerna samla damm på nattduksbordet.
-Beata läser också, sa Asta.
-Gör jag inte alls det, sa Beata.
-Hon läser Asterix i smyg, sa Asta. Hon har hela utgåvan under sängen.
-Och väntar bara på Tintin i nyöversättning antar jag, sa Coco.
-Krafs, sa Beata. Fast det är kul krafs.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|