Ur arkivet

Måndag den 21 juni 2004
Daggmaskoljefeber

-Vi är helt nerringda, sa Beata och höll för luren. Kan ingen göra något?
-Säg att oljan tagit slut, sa Coco.
-Det är fullbokat till mars 2006, sa Asta. Vem hittade på det här med spa?
-Hur kunde vi vara så dumma, sa Beata.
-Vem visste att massage med daggmaskolja skulle bli en hit? sa Coco.
-Jag vill ha löneförhöjning, sa Postis som kom in med en låda full med mask. Det här är djurplågeri.
-Vi måste få ett slut på det, sa Beata. Gör något.
-Jag har det, sa Coco och greppade mobiltelefonen.
På eftermiddagen dök en ung tjej upp med rånarluva i handen.
-Är det här ni gör daggmaskolja?
Asta nickade stumt och pekade ut i köket.
-Det här är djurplågeri, sa tjejen och tog lådan med daggmask. Har ni mer?
Postis som stod vid spisen pekade på tre glasburkar som stod i köksfönstret.
-Halvsmälta, sa han. De går inte att rädda.
-Vedervärdigt, sa tjejen. Hur kan ni?
-Vi gör det för pengarna, sa Coco.
-Kapitalister, sa tjejen. Den värsta sorten.
-Typ, sa Coco.
-Vi har aktier i Bofors, sa Beata.
-Vi tänker köpa några i Lundin Oil också, sa Asta.
-Jag äter hamburgare på det där stället du vet, sa Postis.
-Ni är förtappade människor, sa tjejen. Jag ska se till att ni aldrig kommer att kunna tjäna en krona på den här sjuka affärsidén. Aldrig någonsin.
-Kan du vara så snäll och göra det, sa Beata.
Tjejen tittade misstänksamt på henne.
-Hon är ironisk, sa Coco snabbt. Gammal mossig en ur den ironiska generationen du vet.
-Vår aktion startar nu, sa tjejen och försvann.
Några dagar gick. Telefonen slutade ringa. Beata satt med en almanacka som numera var full av avbokningar.
-Det fungerar, sa hon. Vi har blivit av med allihop.
Just då hävde sig en figur in genom fönstret.
-Daggmaskolja, stönade en bastant dam. Ni måste ge mig receptet. Jag betalar bra.
-Så gärna, så gärna, sa Coco. Ta det. Gör vad ni vill med det.
-Jag kommer att bli rik, sa damen med ett strålande leende och ålade ut genom fönstret igen.
-Och sönderarbetad, sa Beata.
-Daggmaskolja hjälper säkert mot det också, sa Asta och knäppte på teven.



Arkiv

copyright  hamnqvist