Måndag den 1 mars 2004
En kulturgärning
-Jag har shoppat, sa Coco och släpade in kassar i hallen.
-Är det ens värt att kommentera, sa Beata. Du gör ju inget annat.
-Visst gör jag annat, sa Coco. Släpar hem karlar till boet till exempel.
-Just det, sa Asta. Länsveterinären ringde.
-Bra, sa Coco. Vad sa han?
-Att det inte var gikt.
-Vad är det som inte går?
-Gikt, sa Asta och vickade på sin svullna tå. Inte gick. Går. Jag går illa.
-Det har aldrig gått, sa Beata. Gikt. Det smittar inte på det viset.
-Vad är det som smittar och varför? sa Coco. Är han fast i obygden med fågelsjukan nu igen?
-Nej, sa Asta. Han skulle komma vid sju. Men han rekommenderade en ortoped.
-Jag behöver ingen ortoped, sa Coco. Det räcker med en kogalen veterinär.
Asta suckade och slutade vicka på tån.
-Vad har du shoppat nu då, sa Beata. Eftersom du så gärna vill berätta.
-Jag har shoppat böcker, sa Coco. På rean. Bokhyllan såg tom ut.
Coco började packa upp påsarna.
-Det här var nå´n trilogi, sa hon. I ett paket.
Beata läste på bokryggarna. Brott och straff. Bröderna Karamazov. Idioten.
-Dostojevskij, sa hon häpet.
-Grymma titlar, sa Coco. Tjocka böcker.
-Tycker du om klassiker?
-Klassiker? sa Coco och såg brydd ut. Bokhandelskillen sa att det var häftiga historier.
-Det är det också, sa Asta och tittade upp från barnkorsordet.
-Kom inte och säg att du läst Brott och straff, sa Beata.
-Näe, sa Asta. Bara Krig och fred.
-Vad handlar den om då, sa Coco. Lite kortfattat om du kan.
-Mmm, Asta tänkte. Krig och fred. Typ.
-Låter bra, sa Coco, Var den snygg?
-Tjock, sa Asta.
-Ännu bättre, sa Coco. Då fyller vi några hylldecimeter till.
-Och ser intellektuella ut, sa Beata. Hur ska det gå om någon börjar fråga?
-Och vad är ni upptagna med då? undrade länsveterinären och stegade in genom dörren.
-Vi diskuterar litteratur, sa Coco.
-Brott och straff kontra Krig och fred, sa Beata.
-Avancerat, sa han.
-Du kan inte ana hur avancerat, sa Asta.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|