Måndag den 13 december 2004
En ljusdrottnings entré
Fanskapet låg utslagen på kudden och snarkade lätt. Natten låg tung över taken.
-Hjälp! hördes det någonstans ifrån.
-Hallå?
-Vakna då.
Fanskapet tittade förvirrad ut i rummet.
-Jag är i garderoben.
-Jag kommer, jag kommer, sa fanskapet och klättrade ner från den varma kudden.
Ute på gatan hördes skrål av Lucia-firande och hemgående. Klockan visade på fem.
-Var är du?
Fanskapet tittade in i den nyrensade garderoben.
-Här, sa Asta och rörde en hand.
-Slängde du inte den där tvångströjan? undrade fanskapet.
-Jag tänkte att den kunde vara bra som Lucia-nattlinne, sa Asta någonstans långt inne i byltet
-Aha, sa fanskapet och började dra i några lösa ändar som såg ut som ärmar.
-Ta lussebullarna är du snäll.
En rad gula saffransbullar sköts ut genom ena ärmen.
-Har du kaffe och glögg där inne också?
-Bara kaffet. Glöggen tänkte jag värma på i sista minuten.
-Sista minuten innan vad?
-Innan jag skulle gå och lussa.
Asta stack fram huvudet.
-Jag tror att du har fått någonting om bakfoten, sa fanskapet. Den där masken till exempel.
Asta lyfte på gummimasken och plirade i ljuset.
-Den är mer Halloween, sa fanskapet. Och tvångströja. Det passar inte så bra på Lucia.
-Man kan inte sitta fast i det gamla hela tiden, sa Asta. Om jultomten super kan jag också vara nyskapande.
-Det är ju bara på film, sa fanskapet.
-Livet är roligare på film, sa Asta och fick ut den andra handen.
-Men ganska endimensionellt, sa fanskapet.
-Du tycker att jag ska ge upp det här alltså?
-Jag tycker att vi ska sova ett tag till.
Klockan sju ringde det på dörren. En vän Lucia med ljus i hår och tre välartade drängar bjöd på pepparkakor.
-Lite väl traditionellt, sa Asta.
-Och ganska harmlöst, sa fanskapet.
-Det är kanske så det ska vara med traditioner, sa Asta och tog en pepparkaka till.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|