Måndag den 11 oktober 2004
Vilse i drömfabriken
-Hur ser du ut? sa fanskapet och tittade upp ur den tomma kaffekoppen.
-Jag vet inte, sa Asta.
-Blir man inte smal på Tjockholmen?
-Tjockholmen? sa Asta och kände efter på magbullen. Var det dit jag skulle?
-Trimma fläsket och vädra neuroserna, sa fanskapet. Säg inte att du gick fel.
-Jag åkte bara till adressen du gav mig och där fanns det en massa bussar att välja på, sa Asta. Tjockholms-bussen såg tråkig ut.
-Bara för att det var tjockisar på den?
-Åh, dom var ok, sa Asta. Men de där beniga sakerna som gick omkring och härjade.
-Coacherna?
-Sadister hela bunten, sa Asta. Jag är övertygad om att de hade feta ostar och rödvin i bagaget och så häcklade de tjockisarna på kvällarna när kamerorna var avstängda.
-Det låter troligt förstås, sa fanskapet tankfullt. Alldeles utomordentligt plausibelt om man tänker efter.
-Som du skulle ha gjort?
-Jag skulle aldrig gotta mig i dina tillkortakommanden, sa fanskapet. Jag lever ju av dem. Så var hamnade du till slut?
-Extrem någonting, sa Asta. Extrem makeup?
-Extreme makeover kanske?
-Vi bussades till någon slags klinik och sen började de rita på oss med tuschpennor och ta fram skalpeller, sa Asta. Men då bröt jag ihop.
-Du är inte så bra på faktiskt lidande, sa fanskapet.
-Så då fick jag gå över till en grupp som höll på med beteendeterapi.
-Klappa spindlar?
-Hundratals av dem, sa Asta. Fobifabriken hette visst det programmet.
-En del spindlar är så stora så man kan äta dem, sa fanskapet. Det har jag sett på teve.
-Jag ska sluta titta på teve, sa Asta och rös. Men i alla fall, då bröt jag verkligen ihop så de leasade ut mig till några som fick ha mig som sån´t där "gör-om-mig"-objekt.
-Du ser ut som någonting som Christer Lindarw kunde ha mött i en mardröm, sa fanskapet.
-Det går att ta bort, sa Asta. Tror jag.
-Är det inte tatuerat då?
-Nej, bara vattenfast, sa Asta.
-Var har vi tvättspriten, sa fanskapet.
-Det står en dunk under diskbänken, sa Asta.
-Nästa gång ska jag anmäla dig till något seriöst program, sa fanskapet.
-Det går inte, sa Asta. De finns inte.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|