-Aj, sa Asta.
-Ta det lugnt med den där nötknäpparen, sa Coco.
-Julen är farlig, sa Beata. Använd den barnvänliga jag köpte.
-Då får jag inte upp paranötterna, sa Asta.
-Det får man inte med någon nötknäppare, sa Coco.
-Paranötter är hopplösa, sa Beata. Plötsligt ger de med sig och så har man hela knät fullt med smulor.
-Goda smulor, sa Asta och skrapade ihop ett havererat exemplar.
-Och så har man lyckats nypa sig själv i handen under tiden, sa Coco. Fina blodblåsor till jul.
-Blodvite är en del av julen, sa Beata. Tänk bara på grisen.
-Brutal tradition egentligen, sa Coco.
-Det är mörkret som gör det, sa Beata. Det tar över ens sinnen och gör människan rå.
-Man får tända ljus, sa Asta.
-För att inte bli utbränd, sa Beata.
-Folk borde ha brandvarnare, sa Coco.
-Men de piper så, sa Asta.
-Kan inte vara möjligt när du är i närheten, sa Beata.
-Jag rostade bröd i morse, sa Asta. Då pep den.
-Vi pratar om mentala brandvarnare för folk som jobbar ihjäl sig, sa Coco.
-Jaså dom, sa Asta och undersökte en ny lovande nöt.
-Du lär inte ligga i riskzonen, sa Beata.
-Gör jag visst det, sa Asta. Jag har fått apelsintumme.
-Redan? sa Beata.
-Jag undrade just var den där säcken med navalinas tagit vägen, sa Coco.
-Svider som sören, sa Asta och höll upp en röd tumme.
-Den är till och med svullen, sa Coco. Fantastiskt.
-Apelsiner gör ont, sa Asta.
-Det borde vara en fridefull tid, sa Beata, men det liknar egentligen rena kriget. Slakt och utbrändhet. Folk skållar sig som mandlar, äter sig sjuka, får allergichocker och mentala sammanbrott. Vi måste hitta en strategi för att överleva detta.
-Vi åker till Bora-Bora, sa Coco.
-Bora-Bora? sa Asta.
-Väldigt stora nötter på Bora-Bora, sa Beata.
-Kanske det, sa Asta. Men ont om julskinka och tända ljus.
-Jag beställer biljetterna, sa Beata.



Arkiv

copyright  hamnqvist