Måndag den 3 februari 2003
På jakt efter sanningen
-Tycker du inte att Coco betett sig underligt på sista tiden?
sa Beata.
-Vad tänker du på? sa Asta och knäckte ett opoppat majskorn
mellan molarerna.
-Hon sover hela dagarna, sa Beata. Och går ut sent. På jakt,
som hon kallar det.
-Så har hon alltid gjort, sa Asta.
-Och har hon inte blivit väldigt hårig på sistone, fortsatte
Beata. Luden liksom.
-Det är bra att vara hårig på vintern, sa Asta. Det värmer.
-Jag tycker att vi ska kolla upp vad hon har för sig på nätterna,
sa Beata. Jag är orolig.
-Du tror att hon roar sig, sa Asta.
-Värre än så, sa Beata. Jag tror att det är något
skumt på gång.
På kvällen satt Coco i soffan och skickade SMS. Efter några
pipanden i mobilen reste hon sig och gick ut i hallen. Beata tittade menande
på Asta. Asta tittade på teve.
Beata sparkade till henne.
-Kolla nu, väste hon.
Coco såg ut precis som vanligt, lindade rävboan runt halsen och
bättrade på makeupen innan hon ropade:
-Jag går ut en sväng. Gör inget dumt och sitt inte uppe och
vänta på mig.
-I natt är hon extra alert, sa Beata. Nu kör vi.
Hon släpade med sig Asta ut i hallen och slängde till henne en
rånarluva, en ficklampa och svart overall. Asta ålade i sin något
trånga utrustning.
-Jag har lagt en sändare i hennes väska, sa Beata och knäppte
på en radiomottagare. Med den stora antennen i högsta hugg gav
de sig ut på Långgatorna.
-Vegagatan, sa Beata. Hon är på väg mot Slottskogen.
Ute i bergen hördes ett ensamt ylande.
-Det är fullmåne, sa Beata. Jag visste det.
Några svarsylanden ekade mellan betongväggarna.
Slottskogen låg svart och öde. Beata småsprang förbi
säldammen. Asta kom pustande efter. Sälarna tittade förvånat
på dem. Ute på gräsplanen nedanför fåglarna stod
en grupp med människor. De tittade upp på fullmånen och
ylade unisont. Asta blev blek.
-Du ser, sa Beata. Vampyrer och varulvar allihop.
Figuren i mitten tog upp en vit pappask.
-Nu ska de säkert tugga på någon kroppsdel, sa Beata.
Figuren plockade fram en sockervit semla och tog ett vällustigt bett.
-Ni där i skogen, ropade Coco. Ska ni inte vara med på vårt
fullmånefirande?
Beata och Asta drog av sig luvorna.
-Äter ni semlor? sa Asta med darrig röst
-Bästa tiden, sa Coco.
-Jag är besviken, sa Beata. Jag trodde du jagade karlar och åt
upp dem.
-Omväxling är bra för aptiten, sa Coco.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|