-Det här med att gifta sig, sa Coco. Är det verkligen så smart?
-Är det inte till och med ganska dumt, sa Beata.
-Det kan inte vara värre än att shoppa kläder, sa Asta och slängde några rosa kassar på vardagsrumssoffan.
Hon sjönk långsamt ner i kuddarna och la fötterna på bordet.
-Men den här Säkkijärvin, sa Coco. Och hans mamma.
-Hans mamma är ett hår av hin, höll Asta med om. Men hon bor i Torne träsk eller nå´nstans däruppe. Man behöver inte se så mycket av henne.
-Vi tycker inte att det känns bra, sa Beata.
-Och hur ska vi göra med våra trollformler, sa Coco. Om vi inte är tre?
-Se bara på systrarna på teve, sa Beata. De håller alltid ihop.
-Vi kan träffas på nätet, sa Asta. Chatta.
-Jag tror det straffar sig, sa Beata mörkt. Jag anar oråd.
-Ni är bara sura för att jag äntligen träffat någon.
-Inte alls, sa Coco. Du får ha hela horder av karlar men måste man bo med dem?
-Varför inte testa nå´nting annorlunda?
-Vi har alltid Postis, sa Beata. Man kan bo lite med honom ibland.
Astas mobiltelefon började väsnas.
-Hej! Javisst. Bara bra. Jaså? När då? Vänta.
Hon tittade förbryllad på telefonen och la en kudde på den.
-Hon ska flytta hem till oss.
-Till honom menar du, sa Coco.
-Och han kan inte åka på smekmånad för han måste vakta hundarna.
-Vilken tur, sa Beata.
Asta tittade förbryllad på henne också.
-Har du glömt bort att du är allergisk mot hund?
-Är jag?
Asta plockade fram mobiltelefonen. Det kom en strid ström av ord ur den.
-Jag är allergisk. Du får flytta hit. Okej, men då får hon göra sig av med hundarna.
Coco flög upp och slet ner den polynesiska macheten från väggen. Hon uppförde en vild och krigisk dans på soffbordet.
-När jag tänker efter, sa Asta. Så är det kanske bättre att jag är särbo. Om du är mambo.
Coco halshögg några fiender i luften.
-Annars blir jag nog delsbo.
Coco nickade.
-Vi tänker på saken, sa Asta. Pussbo.



Arkiv

copyright  hamnqvist