Måndag den 24 november 2003
Den som väntar på något gott...
-Hur ska jag överleva ända till jul, sa Asta och tuggade på några svartbrända popcorn.
-Gå i ide, sa Beata.
-Det hjälper inte, sa Asta.
-Då får du åka till Alaska och mata björnar, sa Coco.
-Tänk på alla julborden, sa Asta.
-Gräsliga historier, sa Beata. Bakterier som kryllar i rumstempererade näringssubstrat.
-Fett utan finess, sa Coco. När det finns gåslever.
-Köttbullar, sa Asta och suckade djupt. Pressylta och ris á la Malta.
-Man kan bli mörkrädd för mindre, sa Coco.
-Skyltsöndag, sa Asta. Då börjar det bli svårt.
-Absolut, sa Beata. Tjurrusningar i folkträngsel för att lägga vantarna på syntetfiberunderkläder och elektriska apparater ingen människa behöver.
-Kommer någon ihåg den oumbärliga bakmaskinen, sa Coco.
-Det står drivor av oanvända köksmaskiner i svenska skåp, sa Beata.
-Och andra vansinniga prylar, sa Coco. När de kunde köpt inmutad champagne för pengarna.
-Julänglar, sa Asta.
-Kvinnofällor, sa Beata. Nu kan man verkligen se strukturerna.
-Koka knäck och vara snäll, sa Coco. Hur nu det skulle gå till.
-En bullbakande och rosig varelse med hundra armar och obegränsad kapacitet, sa Beata. Vid sidan av karriär, tre workoutpass i veckan och ett stort samhällsengagemang.
-Och tre barn på toppen av det, sa Coco. Som lök på laxen.
-Sen kommer jultomten, sa Asta.
-Patriarkatets frontfigur, sa Coco.
-Med alla julklapparna, sa Asta.
-Mutar barnen och gör konsumenter i förtid av dem, sa Beata.
-Doften av granris, sa Asta. Nejlikor, pepparkakor, glögg.
-Allergiframkallande hyacinter.
-Dödliga paranötter.
-Osläckta ljus och utbrända hus.
-Lutfisk, sa Asta drömmande. Vitsås och kryddpeppar.
-Tack och lov är det några veckor kvar, sa Beata.
-Innan helvetet bryter lös, sa Coco.
-Men jag vill ha jul, sa Asta. Jag vill ha allt nu genast.
-Det ville de på Systembolaget också, sa Coco. Och se hur det gick.
-En präktig baksmälla, sa Beata.
-Det är smällar man får ta, sa Asta.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|