Ur arkivet

Måndag den 9 september  2002
Röster i natten

-Säg det inte, sa Coco nästa natt när Asta stod skakande på sängen igen. 
-Det är ett monster under sängen förstås, sa Beata. Jag hämtar sopen.
-Det är faktiskt det, sa Asta. Och det dräglar. 
Coco tittade ner på golvet. Sen satte hon sig på Astas byrå och drog upp fötterna. Ett långdraget ylande hördes under sängen. 
-Vad var det? sa hon.
-Jag vet inte, svarade Asta. Men det låter otäckt.
Beata kom in med sopborsten och svepte ett tag under sängen.
-GRRRRWWLLL, hördes det och så försvann den. Det krasade illvilligt och sen kom sopen tillbaka. Beata böjde sig ner för att titta efter.
-WROOOEEEUUWLLL, tjöt det under sängen.
-Iaahhh, sa Beata och tog skydd bakom skrivbordet.
-Giftgröna ögon? sa Asta. Dräglande käftar?
-Nå´t åt det hållet, sa Beata. 
-Vi får ringa räddningstjänsten, sa Coco. 
-Jaaa, gör det, sa Asta och fick två små skära rosor på kind. 
-NU! sa Beata. Det här är en nödsituation. 
Coco hoppade ut i farstun. Samtidigt ringde det på dörren. Det hördes röster. En liten kvinna kom in i sovrummet. 
-Alltihop är mitt fel, sa hon. Jag glömde balkongdörren och hon måste ha hoppat över.
-Hon? sa alla tre. 
-Jag hoppas att hon inte har förstört någonting, sa kvinnan och ålade in under sängen. 
-Hon åt upp vår sopborste, sa Beata. Bästa kvalitet.
-Hon älskar sopborstar, hördes det dämpat under sängen och sen nös hon kraftigt.
-GRRROOORRRWWWWWLLLLIIIEEEYYY.
-Ja ja lilla vän, sa kvinnan under sängen. Det blir bättre när vi kommer ut härifrån och du kan få din blodiga lever.
-Jag tror att vi har blivit skonade, sa Beata. 
-Det känns skönt att ha sin lever intakt, sa Asta.
-Här är min lilla älskling, sa kvinnan och drog ut en mycket liten, mycket smal, svart katt i nackskinnet. De gulgröna ögonen lyste i nattlampans sken.
-WRRREEEUUUOOOW, sa katten.
-Fantastisk röst, sa Coco.
-Siames i släkten, sa kvinnan. På mammans sida.
Katten rev till Asta på nosen när hon böjde sig fram för att titta på underverket.
-Hon tycker om er, sa kvinnan och log. Och så har ni så spännande balkonglådor.
-Så det är därför det växer så bra i år, sa Beata. Felin gödselspridare.
-Intet ont som inte har något gott med sig, sa Coco och höll sig på säkert avstånd. 

Arkiv

copyright  hamnqvist