Ur arkivet

Måndag den 8  juli  2002
Hem till civilisationen

-Sommaren är överreklamerad, sa Asta.
-Hur kan du säga så? utbrast Beata. 
-Sommaren som alla drömmer om, sa Coco. 
-Jag är trött på regn och mygg och fästingar, sa Asta. Jag är trött på tunna liggunderlag och korviga sovsäckar. Det är inte kul med bräckt skinka på flottspeglar i Rasta-miljö. Jag vill hem till civilisationen!
-Men sommaren har ju knappt börjat, sa Beata. 
-Jag vill ligga på soffan och läsa bok, sa Asta. Inte svettas på ett knöligt strandbadlakan och få sand mellan tänderna, barnskrik i öronen och glasspinnar i sandalerna. Jag hatar sommaren. 
-Men dina balkonglådor då, sa Coco. Dina växtprojekt?
-De har väl dött vid det här laget, sa Asta. Av för mycket vatten, kuling och måsskit. 
-Vi åker hem och tittar till dem, föreslog Beata.
-Vi kan gå på bio och äta indiskt på rökiga små kvarterskrogar, sa Coco. 
-Det är säkert tomt i läsesalen på biblioteket, sa Beata. 
-Snart blir det mörkt på kvällarna, sa Coco. Då kan vi tända ljus.
-Och sticka islandströjor, sa Beata. 
-Känns inte det bra? sa Coco. 
-Lite bättre, sa Asta.
-Och så kan vi dra ner persiennerna och värma glögg, sa Beata. Tända rökelse och ge varann julklappar.
-Ska jag få julklappar? sa Asta och ljusnade från kolsvart till svagt nyfiken. 
-Vi har hela garderoben full med julklappar till dig, sa Coco. 
-Ni är ganska rara ändå, sa Asta. 
-Men först måste vi göra en sak, sa Beata. Bara en enda sak och sen är det glögg och persienner för hela slanten. Är du med på det?
-Beror på vad det är, sa Asta. 
-Antingen det eller stugsemester på Öland resten av juli, sa Coco. 
Asta låg raklång i gräset och funderade. En dags lidande, antagligen infernaliskt om hon kände Beata och Coco rätt, men ändå bara en dag mot tre veckors solstekt lidande på Öland. 
-Ok, sa hon till slut. Vad blir det?
-Ullared, sa Beata. 
-Å nej, stönade Asta. Jag ångrar mig. Ge mig glasshelvetet. Jag lovar att bli en rödbrynt, flegmatisk, läsksörplande sommarälskare alla kategorier. Jag ska lära mig kasta kubb. Surfa. Snorkla. Snälla.
-Aldrig i livet, sa Coco. Här ska fyndas.
-Fröjdas tills semesterersättningen tar slut, sa Beata. 
-Fylla på förråden av julklappar, sa Coco. 
-Giv mig styrka, sa Asta och satte sig i bilen. 
 

Arkiv

copyright  hamnqvist