-Snart fyller jag jämnt, utbrast Beata. Hon satt med filofaxen och såg desperat ut. 
-Trevlig, sa Coco. Då kan du bjuda oss på ett riktigt kalas. 
-Eller ta med oss till Maldiverna, sa Asta. Innan de försvinner i havet. 
-Jag måste ha hela tjocka släkten på middag, sa Beata. Det här är fruktansvärt. 
-Strunta i släkten, sa Coco. Gör nå´t kul istället. 
-Det går inte, sa Beata. Faster Gerda skulle strypa mig i mina egna strumpbyxor om jag inte bjöd henne. Giljotinera mig i garageporten.
-Låter allvarligt, sa Coco. Varför har du inte varnat oss tidigare? 
-Jag har förträngt henne, sa Beata. Så gott det går. 
-Låt höra, sa Coco och hällde upp en stor konjak som hon räckte Beata.
-Gerda är straffet för våra synder. Hon kom in i familjen när hon slog ner min farbror på Folkets hus och vägrade släppa taget. Jag vet inte hur det gick till men hon påstod att hon var gravid. Min farbror funderade på självmord, men farfar var gammaldags och påstod att det var hans plikt att göra en ärbar kvinna av henne så det blev bröllop och alla i kyrkan grät och sen var hans liv förstört. 
-Låter som en kraftfull kvinna, sa Coco. 
-Nu har det gått så långt att vi slutat träffas helt och hållet. Ingen vågar ha något kalas för då kommer Gerda och det är det ingen som står ut med. Hon väger över 100 kilo och äter som avfallskvarn, spottar ur sig spydigheter och kan gå till handgripligheter om hon inte får som hon vill. 
-Så går det när man inte ger sina barn kärlek, sa Asta gråtmilt. 
-Kärlek? Hon hade underbara föräldrar. Små snälla timida människor som jag träffade en gång, i kyrkan, och de grät också. För vår skull.
-Det är en ganska otrolig historia, sa Coco. Jag tror du hittar på för att komma undan.
-Hittar på? Vänta här ska du få höra. 
Beata kastade sig på telefonen.
-Hej mamma, det är jag. Berätta för Coco om Gerda. 
Hon räckte över luren. Coco stod tyst. Långsamt tappade hon hakan.
-Det menar du inte, sa hon sen. Grävde hon igen dem efter sig?
Hon la på luren.
-Det verkar vara ett svårt fall.
-Ett tag funderade vi på att anlita en excorsist, sa Beata. 
-På något sätt måste du kunna kringgå problemet, sa Asta. Maldiverna är ett bra alternativ. Du kan flyga inkognito. Som kungen.
-Men med lite tur hinner hon kanske dö undan, sa Beata. 
-Vilket århundrade pratar vi om egentligen? undrade Coco. Som du fyller år alltså?
-2007, sa Beata. Men tiden går fort.
-När man har roligt ja, sa Asta. 
 

Arkiv

copyright  hamnqvist