Måndag den 7 oktober 2002
Shoppingsabotören
-Ta med dig ut att shoppa är förödande, sa Beata och
sköt in Asta i hallen.
-Visst tappar man lusten, sa Coco från soffan.
-Totalt, sa Beata och satte sig med en duns.
-Det är nästan intressant, sa Coco och zappade genom eftermiddagssåporna.
-Tänk på vad det får för konsekvenser, sa Beata,
om alla skulle shoppa som hon.
-Sverige skulle gå omkull, sa Coco och stannade upp i en kanal
med biceps.
-Jag försökte med Lindex, Kappahl och Twilfit, sa Beata.
Då var det trist.
-Fel färger, sa Asta och knödde ner sig i soffan med en hink
varma popcorn.
-Sen gick vi till Mulberry och Jaeger och gud vet vad, sa Beata.
-För konventionellt, sa Asta.
-Sen sopade vi igenom alla sportaffärerna, HM och några
obskyra boutiker.
-Massproduktion, mumlade Asta.
-Så det blev inget, sa Coco.
-Jodå, sa Beata. Helt plötsligt försvann hon och kom
tillbaka med en trasa. Ett slirv.
-Kärlek, sa Asta. Direkt.
-Tyckte det såg nytt ut, sa Coco och undersökte en bit tunt,
genomskinsligt tyg som ringlade sig runt Astas hals. Fantastiskt mönster.
-Visst är det vackert, sa Asta och log sällt.
-Kenzo, sa Beata.
-Kunde tro det, sa Coco.
-Hon lever på existensminimum, utan fast jobb, ordnad bostad...
-Jag bor bra här, sa Asta.
-Och så köper hon Kenzo.
-Dyr förstås, sa Coco.
-Men hur ska det gå, sa Beata, om alla gör som Asta. Det
är vår plikt att vara masskonsumenter. Köpa en massa alltså.
-Jag köpte nya vantar i vintras, sa Asta.
-Du begriper ingenting, sa Beata. Vi bär Sveriges BNP på
våra axlar. Vi ska arbeta och lägga alla pengar på kläder,
smink, alkohol, kaffe till extrapris, köttfärs...
-Gör vi inte det då? sa Coco.
-Hon köper en liten trasa, du lever på smuggelgods, jag
måste hålla vikten.
-Morötter och kålrot, sa Coco. Du har rätt. Det är
det ingen vidare avans på.
-Vi sviker Sverige, sa Beata.
-Det är snart jul, sa Coco. Då kan vi komma ikapp.
-Då ska hon väl ha alternativ jul eller något annat
behjärtansvärt trams, sa Beata.
-Bra idé, sa Asta, det hade jag nästan glömt av.
-Jag och min stora käft, sa Beata.
-Här, sa Asta och räckte fram popcornhinken
Arkiv
copyright hamnqvist |