Måndag den 29 april 2002
Drabbad av våren
-Vad är det som händer ? undrade Asta och klev över en
stor maskin med glashuv som stod ute i hallen.
-Vi förbereder oss för det värsta, sa Coco och kopplade
ihop två sladdar i en dosa.
-Det ser ut som en akutmottagning härinne, sa Asta.
-Kan du hjälpa mig? sa Coco och slängde över en trasselsudd
av gummislangar.
-Nu är det verkligen vår, sa Asta drömmande och drog
i gummitrasslet. Jag har sett tussilago och vitsippor i Slottskogen och
det känns nästan som man är på landet.
-Björk, sa Coco.
-Javisst, sa Asta entusiastiskt. Skyar med grönt redan. Det är
underbart.
-Hade jag bara haft dig att tänka på skulle jag också
ha suttit på uteserveringar och räknat på utbudet.
Asta såg konfunderad ut. Efter ett tag sa hon:
-Men du brukar aldrig ta hand om mig.
-Jodå, sa Coco. Jag räddade dig från en lavin i Åre...
-Du satte igång en lavin i Åre...
-Och jag har räddat dig från ett otal otäcka karlar
genom åren....
-Eller snott dem beroende på hur man ser det, sa Asta.
-Och nu ser jag till att vi gemensamt kan göra en insats....
-Ska jag jobba också? Nu när det är vår? Asta
reste sig och sträckte sig efter portnycklarna. I samma ögonblick
svävade Beata in i rummet som Hamlets fader, blek och tärd.
-Jag dör, sa hon.
-Vi är snart klara, sa Coco.
-Ingen tänker på mig, sa Beata. Jag kan stå här
och gå under utan att någon bryr sig.
-Du kan väl lägga dig ner som vanligt folk, sa Coco. Det
finns faktiskt sängar i lägenheten.
Beata sjönk ner på soffan och tryckte en vit kamelia mot
nattlinnet.
-Vad är det med dig? sa Asta och tog hennes hand.
-Den årliga förkylningen, sa Coco och slog på ett
aggregat. I år kallar hon det för lungsot.
-Ni bara driver med en stackars människa, sa Beata. Det här
är allvarligt.
-Snack, sa Coco. Det är en vanlig simpel virusinfektion. Ta en
Alvedon så mår du bättre. Eller en konjak.
Hon stack resolut en termometer i munnen på henne.
-Det här ska väl ge någon proportion åt vansinnet.
-Jag är ett känsligt käril, mumlade Beata.
-Olympier i hypokondri, sa Coco.
-39,2, sa Beata och räckte fram termometern. Personbästa
i år.
Arkiv
copyright hamnqvist |