Ur arkivet

Måndag den 28 januari 2002
Ett ljus i mörkret

-Minusgrader ute, sa fanskapet och tittade på det snöblandade regnet som sökte sig ner till civiliserade trakter. 
-Minus överallt, sa Asta dystert och tittade på laptopskärmen. 
-Är du ute på nätet? sa fanskapet. Får jag titta på min mail?
-Visst, sa Asta. Om det gör dig glad så. 
-Jag älskar mail, sa fanskapet. Jag är nog mailberoende. 
-Skulle jag också vara om jag fick några, sa Asta.
-Självömkan, pjål och ämmel, sa fanskapet. Som man sår får man skörda. 
-Det är inte självömkan, protesterade Asta. Det är ett faktum. 
-Skickar du några då?
-Vad för något?
-Mail. Brev. Käcka små hälsningar via internet. 
-Händer väl, sa Asta. Jag brukar svara i alla fall. 
-Varför inte slå till med att skicka ett någon gång?
-Men det är så besvärligt. 
-Besvärligt? Det är busenkelt. 
-Och så måste man ha adresser. 
-Ja? Fanskapet rynkade oförstående på hornen.
-Och jag skriver aldrig upp adresserl, och så glömmer jag, och så får jag bara tillbaka mailet med någon text om failure och delivery. 
-Jag förstår, sa fanskapet. Gör du likadant när du ringer? Slår ett nummer på ett ungefär?
-Jag kan bara ett telefonnummer, sa Asta. 
-Jaså, sa fanskapet. Vilket då?
-118 118, sa Asta. Det var ett elände när de bytte men nu kan jag det utantill. 
-Och sen då?
-Sen kopplar de, sa Asta. Hur enkelt som helst. 
-Men det kostar tre kronor gången, skrek fanskapet. 
-Jag vet, sa Asta och tittade dystert på laptopskärmen. 
-Skärpning, sa fanskapet. Nu ska jag lära dig maila. Det blir billigare. 
Skärmen lyste varm i den grå dagern i vardagsrummet. 
-Inga nya meddelanden på skärmen, läste Asta. 
-Inga meddelanden? sa fanskapet. De har glömt mig. Världen har gått under. Det måste vara fel på servern. 
-Det är fel på tiden, sa Asta.
-Finns det ingenting positivt med den här månaden? Ingenting som går uppåt?
-Jodå, sa Asta. Vågen visar på en toppnotering. Dow Jones gick visst upp i förra veckan, och Svenskt DagsljusIndex lär ha ökat med en halv procent.
-Ett ljus i mörkret, muttrade fanskapet. 
-Med lite tur överlever vi, sa Asta.

Arkiv

copyright  hamnqvist