Måndag den 28 januari 2002
Ett ljus i mörkret
-Minusgrader ute, sa fanskapet och tittade på det snöblandade
regnet som sökte sig ner till civiliserade trakter.
-Minus överallt, sa Asta dystert och tittade på laptopskärmen.
-Är du ute på nätet? sa fanskapet. Får jag titta
på min mail?
-Visst, sa Asta. Om det gör dig glad så.
-Jag älskar mail, sa fanskapet. Jag är nog mailberoende.
-Skulle jag också vara om jag fick några, sa Asta.
-Självömkan, pjål och ämmel, sa fanskapet. Som
man sår får man skörda.
-Det är inte självömkan, protesterade Asta. Det är
ett faktum.
-Skickar du några då?
-Vad för något?
-Mail. Brev. Käcka små hälsningar via internet.
-Händer väl, sa Asta. Jag brukar svara i alla fall.
-Varför inte slå till med att skicka ett någon gång?
-Men det är så besvärligt.
-Besvärligt? Det är busenkelt.
-Och så måste man ha adresser.
-Ja? Fanskapet rynkade oförstående på hornen.
-Och jag skriver aldrig upp adresserl, och så glömmer jag,
och så får jag bara tillbaka mailet med någon text om
failure och delivery.
-Jag förstår, sa fanskapet. Gör du likadant när
du ringer? Slår ett nummer på ett ungefär?
-Jag kan bara ett telefonnummer, sa Asta.
-Jaså, sa fanskapet. Vilket då?
-118 118, sa Asta. Det var ett elände när de bytte men nu
kan jag det utantill.
-Och sen då?
-Sen kopplar de, sa Asta. Hur enkelt som helst.
-Men det kostar tre kronor gången, skrek fanskapet.
-Jag vet, sa Asta och tittade dystert på laptopskärmen.
-Skärpning, sa fanskapet. Nu ska jag lära dig maila. Det
blir billigare.
Skärmen lyste varm i den grå dagern i vardagsrummet.
-Inga nya meddelanden på skärmen, läste Asta.
-Inga meddelanden? sa fanskapet. De har glömt mig. Världen
har gått under. Det måste vara fel på servern.
-Det är fel på tiden, sa Asta.
-Finns det ingenting positivt med den här månaden? Ingenting
som går uppåt?
-Jodå, sa Asta. Vågen visar på en toppnotering. Dow
Jones gick visst upp i förra veckan, och Svenskt DagsljusIndex lär
ha ökat med en halv procent.
-Ett ljus i mörkret, muttrade fanskapet.
-Med lite tur överlever vi, sa Asta.
Arkiv
copyright hamnqvist |