Måndag den 25 november 2002
Förfallet eskalerar
-Vad lyssnar du på? sa Coco och tittade in under soffan.
-Vem? Jag? sa Asta och slet av sig öronsnäckorna.
-Du, sa Coco.
-Jag letade efter ett eluttag, sa Asta. Alla är upptagna.
-Måste du lyssna på CD:n när du letar efter eluttag?
-Den här? sa Asta och ålade fram under soffan. Den bärbara
cd-spelaren kom ringlande efter henne.
-Den där, sa Coco.
-Vad lustigt, sa Asta. Att den är här.
Hon borstade av sig dammråttorna. Coco nös.
-Det är ett under att de där propparna inte växer fast i hörselgångarna
på henne, sa Beata som satt i morfars länsfåtölj och
nagelfor ledarsidan.
-Hon ser lite konstig ut, sa Coco.
-För att inte tala om hur hon låter, sa Beata.
-Är det du som låter? sa Coco.
Asta tittade ut genom fönstret.
-Jag trodde det var grannens tax som ylade, sa Coco.
-Jag trodde först att vi hade stängt in en katt någonstans,
sa Beata. Tills jag hittade källan.
-Men det är ju kul att du utvecklar din musikalitet, sa Coco.
-Mmmm, sa Asta.
-Musikalitet, sa Beata. Vad tror du hon lyssnar på?
-Vad ska jag dra till med? sa Coco. Valsång? Herdemusik från
Moldavien?
-Bättre upp, sa Beata.
-Arvo Pärt?
-Något mer samtida, sa Beata.
-Raga, sa Coco. Roop Verma.
-Inte fullt så eteriskt, sa Beata. Faktum är att vi har en kulturell
dissident ibland oss.
De tittade på Asta som smugit in en öronsnäcka och hade något
drömskt avlägset i blicken.
-Populärkultur, sa Beata. Man ser det på ögonen.
-Du har rätt, sa Coco. Ett slött, frånvarande uttryck.
-Avoghet mot vardagliga sysslor, sa Beata. Undviker bokföring och lämnar
trosorna ostrukna.
-Moralisk förslappning?
-Det också, sa Beata.
-Och vad beror det på?
-Pojkband, sa Beata.
-Westlife? sa Coco.
-Hon beställde på postorder när jag inte var hemma, sa Beata.
-Fantastiskt, sa Coco. Äntligen ett steg i rätt riktning.
-Vik hädan, sa Beata och satte i två nya Bilsom propp.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|