Måndag den 23 december 2002
Plumpudding och ostron
-Jag har shoppat lite, sa Coco och släppte ner fem kassar på hallgolvet.
-Vad spelar det för roll, sa Beata. Det blir ingen julstämning
ändå.
-Vi har skaffat nya tomtar, sa Asta. Och mera glitter.
-Julen är död, sa Beata som satt i morgonrocken och rörde
i en kopp med kallt kaffe.
-Vi får nog snabba oss på, sa Asta till Coco.
-Snabba sig är rätta ordet, sa Coco.
De slamrade och prasslade i vardagsrummet hela kvällen. Till slut kom
de ut i köket och lyfte ut Beata i vardagsrummet. Hon blinkade i ljuset
från hundratals ljus.
-Det är precis som i Dickens, sa hon till slut.
-Låt mig citera, sa Coco. "Det var hans eget rum." Hennes i det här
fallet. "Det var inget tvivel om den saken. Men det hade undergått
en överraskande förvandling."
-Snyggt eller hur? sa Asta.
-Super, sa Beata.
-"Tak och väggar var klädda med frisk grönska så att
rummet såg ut som en riktig lövsal, och överallt i grönskan
glänste röda bär."
-Jag får fortsätta, sa Asta. "Blanka järneks-, mistel- och
murgrönsblad speglade ljuset som om tusen små speglar hade varit
upphängda överallt."
-"I den öppna spisen flammade en väldig brasa" fyllde Beata i.
Jag gillar videon.
-Och jag gillar den här biten, sa Coco. "...plumpuddingar, ostronkaggar,
rostade kastanjer, rödkindade äpplen, saftiga apelsiner, läckra
päron, väldiga trettondagskakor och sjudande punschbålar..."
-Vet ni, sa Beata med ostadig röst. Det känns nästan som jul.
-Nästan som jul? dånande en bas i hallen. Ho ho ho ho. Bättre
upp om jag får be.
Beata vände sig om och såg en gigant kika in under dörrkarmen.
Han plockade upp paket ur en enorm säck.
-Här, Beata, får du för din goda känsla för hur
man förbereder julen, brummade julens ande. Han strödde några
droppar rökelse i vardagrummet, hivade över några fler paket
och flöt sedan ut genom dörren med ett fast grepp om järnekskransen.
-Jag hade en så märklig dröm, sa Beata nästa morgon
när hon doppade julaftons första pepparkaka i det nybryggda kaffet.
Men så låg det här paketet på nattduksbordet.
-Jag fick ett också, sa Asta.
-Jag med, sa Coco. Han är en raring.
-Så du menar att det inte var någon dröm, sa Beata.
-Spelar det någon roll? sa Coco.
-Konkret dröm i så fall, sa Asta och knackade på sin nya
frukostmugg med järneksmotiv som hon just packat upp.
-Undrar vad det är i, sa Beata och började prassla.
-God jul allhopa, sa Asta och förlorade sin pepparkaka till kaffet.
Arkiv
copyright
hamnqvist
|