Måndag den 18 november 2002
Don efter person
Asta haltade in i köket.
-Här kommer en slagen hjältinna, sa Coco.
-Dina ögon är röda som mörtens, sa Beata.
-Jag hoppas att min morgonrock inte är rutten av svett, sa Asta och
plirade in i ljusskenet över frukostbordet.
-Inte så farligt i alla fall, sa Beata och bredde omsorgsfullt lågkalorimarmelad
på ett tunt lager lågkalorifett.
-Det där ser ohälsosamt ut, sa Coco. Plastigt på något
vis.
-Det är synd om människorna, sa Asta, åtminstone de som bantar.
-Låt August vila i frid och min mat med, sa Beata och begravde sig
bakom morgondrakens grå vingar.
-Don efter person, sa Coco. Och vad är det för fel på dig?
Asta baxade stönande ner sig på köksstolen.
-Ny dator, sa hon och drog till sig kaffekannan. Bärbar.
-Var den elak mot dig?
-Nejdå, sa Asta och böjde sig ner för att sörla upp
en mun Mollberg.
-Svår att få igång, sa Coco. Fick du slå på
den?
-Hoppade nästan ur kartongen av sig själv, sa Asta. Fantastisk
prestanda.
-Inga problem alls?
Asta dinglade med högerarmen. Coco klämde på den.
-Det går hela vägen från nacken ner i högra ankeln,
sa Asta. Allt gick bra tills jag hittade spindeln.
-Blev du biten av en spindel? sa Coco.
-Ja, sa Asta. Och det här är priset.
-Vilken spindelsort var det? sa hon och tog fram telefonkatalogen. -Vet inte,
sa Asta. Hårig, svart, enorma käkar.
-Och den är lös här i huset?
-Jag tror det kan ha varit en sån där australiensisk, sa Asta.
Funnel nånting.
-Världens farligaste förstås, sa Coco. Jag ringer Anticimex.
Nu.
-Patiens, sa Beata.
-Jag kan inte ha tålamod med en hårig massmördare i mitt
hem, sa Coco.
-Hon har spelat patiens, sa Beata. Spindelharpan. De finns i alla nya datorer.
-Har du spelat dig handikappad på ett dataspel? sa Coco.
-Den där nya musen var så trög, sa Asta. Och så tog
det ett tag innan jag vann.
-Smittar det? sa Coco.
-Knappast, sa Beata. Man kan bara vinna äran.
-Jaså, sa Coco. Mer kaffe?
Arkiv
copyright
hamnqvist
|