Måndag den 13 maj 2002
Den perfekta presenten
-Beata fyller år, sa Asta. Vi måste hitta på något.
-Svår nöt, sa Coco. Var hittar man en ledig miljonär
i dessa dagar?
-På krogen kanske? sa Asta.
-Du är så naiv så du kan ha rätt, sa Coco. En
bra ursäkt för övrigt.
-Var ska ni, sa Beata när de tog på sig jackorna i hallen.
-Vi ska ut och fiska, sa Coco.
-Fiska, sa Beata och rös. Räcker det inte med alla intelligensbefriade
fiskeprogram i digitalboxen?
-Man måste känna dem på pulsen, sa Coco.
-Så de inte är genmanipulerade eller nå´t, sa
Asta.
-Släpa inte hem något oätbart nu igen, sa Beata. Jag
kommer ihåg den thailändska surströmmingen. Man kan fortfarande
känna av den i tapeterna.
Nästa morgon grydde blek och försagd. Coco vacklade ut i köket.
Beata satt redan med fil och musli och fibrer och färskpressad juice
och grönt te och kosttillskott högt och lågt.
-Fiskelyckan var god, sa hon syrligt.
-Perfekt, sa Coco och hittade en avslagen cola i kylen.
Det rasslade till ute i hallen.
-Vad var det? sa Beata.
-Någonting som katten släpat in kanske, sa Coco.
Asta smög in genom köksdörren.
-Har vi kvar några av hundkäxen? undrade hon och rotade
runt i skafferiet.
-Finns nog en halv påse sen förra brevbäraren, sa Beata.
Vad ska du med dem till?
-Hungrig, sa Asta och försvann.
Klockan tolv samma natt väcktes Beata av något obestämbart
förskräckligt falskt. Coco stod i dörren med en ishink och
brinnande ljus i håret. Asta sjöng i bakgrunden.
-Ska du inte öppna presenten? sa Coco.
Beata närmade sig en stor låda och drog långsamt av
rosetten.
-Är det vad jag tror? sa hon med darr på stämbanden.
-Vi hittade den på Le Village, sa Coco.
-En sån där som gör pengar på internet, sa Asta.
Är det inte häftigt?
-Det är bara att koppla upp honom på nätet, sa Coco.
-Ni är för söta ändå, sa Beata och torkade
bort något i ögonvrån.
-Se det som avkastning på investerat kapital, sa bankdirektören
och pussade henne på kinden.
-Det är det vänner är till för menar han, sa Asta.
-Ta mer kaviar, sa Coco. Äkta rysk och obeskattad.
-För högkonjunkturen, sa bankdirektören och skålade.
-För vår välgång, sa Beata och kastade glaset
över axeln.
Arkiv
copyright hamnqvist |