-Du tittar för mycket på Animal Planet, sa Coco och svepte undan några möss från köksstolen. 
-Jag tycker om djur, sa Asta och delade ett Mariekex med en liten brun råtta som satt på brödfatet med svansen i en prydlig krok runt bakbenen. Morrhåren darrade lätt.
-Vad har ni för intressanta diskussioner då? sa Coco och smuttade på kaffet. 
-Vi pratar om världsläget och miljön och lite sån´t, sa Asta. 
-Jaha, sa Coco. Och vad tycker råttan om kriget i Irak?
-Ett ögonblick, sa Asta och slöt ögonen. 
Råttan slutade knapra på kexet. 
-Hon anser att USA bara är ute efter oljan, sa Asta. Precis som i Afghanistan. 
-Du menar att råttan tänker? sa Coco. Det är ju löjligt. 
-Varför är det löjligt? sa Asta. 
-Djur har ingen intelligens, sa Coco. 
-Har vi det då?
-Klart vi har, sa Coco. 
-Ge mig ett exempel, sa Asta och kliade råttan på magen. 
-Tja, teknisk utveckling till exempel, sa Coco. Vad skulle livet vara utan mobiltelefoner?
-Det går lika bra med telepati, sa Asta. Varför skövla naturen och tillverka onödiga produkter när man kan köra direkt?
-Trams, sa Coco. Telepati skulle innebära att det finns någonting i luften som man kan skicka hit och dit. 
-Ja?
-Någon slags vågor som ingen människa kan se, sa Coco. 
-Som radiovågor menar du?
-Radiovågor är teknik, sa Coco. Beprövad vetenskap.
-Men radiovågor syns inte heller.
-Vi kan mäta dem, sa Coco. På nå´t vis.
-Det är inte allt som går att mäta, sa Asta. Dessutom kan djur förutsäga katastrofer.
-Det finns inga katastrofer att mäta här i lugna Masthugget, sa Coco och tog mer kaffe.
Råttan spetsade öronen och morrhåren blev stilla. Efter en sekunds avvaktan gjorde den en störtdykning från bordet och försvann under spisen. Det dunsade till i hallen. Beata stod i dörröppningen. 
-Oj vad klockan har blivit mycket, sa Asta. 
-Möte, sa Coco. Jag ska vara på möte.
Beata lyfte den tomma kaffekannnan. 
-Hemskt ledsen Beata, sa Coco. Kaffet tog visst slut. 
Avgrundsvrålet ekade i trapphuset. 
-Beata har vaknat hör jag, sa grannen med taxen. 
-Morgonstund har guld i mun, sa Asta och rusade ut. 

Arkiv

copyright  hamnqvist