-Var är Coco, undrade Beata en tidig morgon när hon klev ut i stugan på stela ben.
-Hon är pistvakt, sa Asta. 
-Pistvakt? Hon vet väl ingenting om snö? 
-Hon lär sig, sa Asta. 
-Hur vet du det? sa Beata. 
-Walkie talkie, sa Asta och höll upp den. Mobiltelefonins moder.
-Fossil i en döende bransch, sa Beata. 
-Och hon vill ha mer kaffe.
-Menar hon att vi ska ranta upp på fjället med kaffe? De har väl personalmatsalar?
-Det är inte så enkelt, sa Asta.
-Det är mycket enkelt, sa Beata. Hon vill att vi ska springa omkring och göra oss löjliga. Kaffeleverantör, över min döda kropp.
-Jag gör i alla fall en termos, sa Asta. Vi måste ändå få tag i henne. Hon har fixat liftkort åt oss. Gratis.
-Fantastiskt, sa Beata. Det trodde jag inte om henne. Var är hon?
-Någonstans i närheten av Olympia tror jag. Vi får prata med henne på vägen. 
De kryssade mellan snoriga snowboardungar, runda rosa overaller, trendsäkra
telemarkare och annat löst folk som vimlade omkring runt liftarna. Asta lyssnade på instruktioner och de promenerade diskret vidare längs skogsbrynet i stadig takt uppåt. 
-Nu borde vi vara i närheten, sa Asta. 
-Psst, här är jag, hördes Cocos röst.
De tittade ut bland fjällbjörkar och snödrivor vid sidan om pisten. 
-Här! väste walkie talkien igen. En röd näsa skymtade under en vit pälsmössa i snön. 
-Häftig outfit, sa Asta.
-Finska vinterkriget, sa Coco. Original. 
-Vad gör du här i buskarna? fräste Beata och tömde ena kängan på lössnö. 
-Vaktar en pist, sa Coco. 
-Sluta tjafsa, sa Beata. Vad sysslar du med?
-Du skulle se honom, sa Coco. Jag har aldrig sett något så bedårande. 
-Vem? röt Beata. 
-Pistvakten, väste Coco och la en vit lovikkavante över Beatas näsa och mun. 
-Han har sitt pass här, förklarade Asta. I den här backen. 
-Och den är svart, sa Coco, så det finns inget annat sätt.
-Jag kvävs, mumlade Beata. 
-Tyst, här kommer han, sa Coco. Ner!
Hon klämde ner dem i snön och skyfflade snabbt över två drivor med snö. 
-Förstår du nu? sa hon till snön i närheten av Beatas öra. 
Snön riste till. Beata stack upp luvan. 
-Vi tog med kaffe. När kommer han tillbaka?

Arkiv

copyright  hamnqvist