-Det är fel på den, suckade Asta och släppte ner mobiltelefonen i väskan.
-Vad är det för fel, undrade Coco som tuggade intensivt på en radda tandstickor med fluortillsats. Asta rörde i sitt svarta kaffe utan socker.
-Det låter inte om den. Piper inte i den. Den är helt död.
-Men den ringde ju alldeles nyss, sa Coco.
-Det var inget intressant, sa Asta. Bara Beata. 
-Väntar du på att någon speciell ska ringa då? Coco såg en aning nyfiken ut. 
-Nej, inte det heller, sa Asta tungt. Mitt liv är misär. Ingen mail, ingen som ringer på mobilen. Jag har inte ens meddelanden på telefonsvararen. Gud har glömt mig. Framtidsfabriken har gått vilse. Björn Rosengren har bytt slips. 
-Så går det när  man ersätter äkta vara med e-postromanser, sa Coco. Du skulle aldrig ha hängt på den där trenden. You got mail-dravlet. Nu när det är SMS som gäller så sitter du där. Gammaldags romantiker. Huvudet fullt av sextonhundratalspoem och långa haranger om livets mening. Pjolt. När det kan sägas med två, tre bokstäver. 
-Två, tre bokstäver, fnös Asta och gjorde kaffegraffiti på de nya beiga byxorna. Precis som du nöjer dig med SMS. 
-Fungerar perfekt, sa Coco. 
-Tror jag inte på, sa Asta. 
-Se här då, sa Coco och drog upp en chockrosa Nokia. 
Hon knappade raskt in något som Asta inte hann uppfatta, klämde till på yes-knappen och stoppade ner telefonen i behån.
-Så där kan du väl inte göra heller, sa Asta generat. 
-Förstärker budskapet, sa Coco. Man kan inte bara lita på tekniken. 
-Jag köpte en porslinsgroda, sa Asta. Den kanske kan vara till någon nytta.
-Alla sätt är bra, sa Coco, men det är resultatet som räknas.
Det pep till i behån. Coco fiskade upp den och ett lätt leende spred sig runt ena mungipan. 
-Måste kila, sa hon.
-Vart skulle Coco? sa Beata och dunsade ner på den lediga stolen. 
-Nå´n date tror jag, sa Asta surt. Hon skickade ett SMS och sen försvann hon. Vad har hon som jag inte har?
-En fungerande mobiltelefon, sa Beata, och ett välutvecklat adressregister. 
-Det var det jag visste, sa Asta. Det är fel på min mobil. 
-Klart det är, sa Beata. Jag sa ju åt dig att inte köpa Ericsson. 
-Så det är det som menas med en osexig produkt, sa Asta dystert.
-Du kan få låna min så länge, sa Beata.
-Tack, men jag tror inte att det hjälper, sa Asta.
-Otack är världens lön, sa Beata och drack upp Astas kaffe.

Arkiv

copyright  hamnqvist