Måndag den 5 november 2001
Fläckvisa känslor
-Jag har gjort det igen, sa Asta och föll raklång i soffan.
-Hmm, sa Coco.
-Så farligt är det väl ändå inte? sa Asta.
-Prydligt, sa Beata.
-Prydligt? skrek Asta.
-Ja, det är ju inte så avancerat, sa Coco. Lagom på
något sätt.
-Hela mitt liv är lagom, ylade Asta och slet sitt hår.
-Så, så, sa Beata. Riktigt så illa är det väl
ändå inte.
-Jobbet är rätt utflippat, sa Coco. Emotionella gränssnitt.
Vad nu det kan vara för något.
-Gråtande datorer? sa Beata. Skrattande möss?
-Jag är bara en grå kontorsråtta, sa Asta.
-Och den där nya kärleken, sa Coco. Mystiske Mr. X. Berätta
mer nu.
-Han kommer att svimma, sa Asta och sjönk ihop i soffan igen.
-En vuxen karl svimmar inte så lätt, sa Beata.
-Men han är så känslig, sa Asta.
-Känsliga karlar, fnös Beata. Vad ska man med såna
till?
-Ingen aning, sa Coco. Fläckvis känsliga kanske.
-Kommer du ihåg den där som började gråta när
man serverade honom gröna linser? sa Beata.
-Aldrig i livet, sa Coco. Slöseri med minneskapacitet.
-Och han som hade fobi för fasta förhållanden, sa Beata.
Så fort man ringde fick han ångestanfall.
-Du satt där och väntade i tre månader, sa Coco.
-Är man kär så är man, sa Beata. Men du hade ju
den tvåmetaren som såg ut som en hustrumisshandlare.
-Han var söt, sa Coco. Han rodnade bara man tittade på honom.
-Den blyg-brutala sorten, sa Beata. De kommer i alla former och färger.
-Så du får ta din känsliga karl i hampan och prata
lugnande med honom, sa Coco. Han tar sig säkert om du bara ger honom
lite luktvatten och låter honom vila ut på sjäslongen.
-Ja, nå´t får jag hitta på, sa Asta. Resa långt
bort.
-De har billiga resor till Egypten nu, sa Beata.
-Och där kan man gå i slöja, sa Asta och lyste upp.
-Men så allvarligt är det inte, sa Coco. Det är snyggt
klippt.
-Och det växer inte fortare för att du sliter och drar i
det, sa Beata.
-Jag känner mig som en skalad kanin, sa Asta och drog en extra
gång i luggen.
-Det är inte det sämsta, sa Coco. Kaniner har kul här
i livet.
Arkiv
copyright hamnqvist |