-Beata ser bedrövlig ut, sa Coco. Hon röker för mycket. Det kan aldrig vara nyttigt för den klena människan. 
-Det är ditt fel, utropade Asta. 
-Mitt? sa Coco förvånat. Hon är väl en vuxen människa. 
-Det är dina cigarrer, sa Asta. Som ödet har tilldelat dig. Nu tvingar du Beata att röka upp dem.
-För att jag slutat? sa Coco. Men det är ju nonsens. Har hon aldrig hört talas om den fria viljan? Vårt arvegods efter Adam och Eva?
-Man kan inte ta ödet i sina egna svettiga händer, citerade Asta Beatas utbrott. Det är hybris. Hybris är farligt.
-Om du är ute och härjar med grekiska gudar, ja, sa Coco. Men nu i modern tid är det Mammon som råder och man serverar souvlaki och Pepsi Cola på Olympen. Och här är det ingen som utmärker sig för hybris. Ingen vågar sticka ut snaggen så långt i det här havregrynsgråa landet. Man håller sig långt från mandeln i gröten om man är en klok svensk. 
-Hur som helst hänger de där cigarrerna över henne som ett damokles-svärd och det är ditt fel om hon röker ihjäl sig, sa Asta.
Coco tittade länge på Asta som satt där vårblek i en noppig grå ylletröja. 
-Om du lovar mig, på heder och samvete, sa Coco släpigt, att slänga den där gamla fårtackan du går omkring med och köpa något enda plagg som inte är grått, beigt eller svart så ska jag hjälpa Beata. 
-Ok, sa Asta motvilligt. 
Tre dagar senare trippade Beata in i vardagsrummet med rosor på kind.
-Hon kröp till korset till slut, sa hon triumferande. 
-Är du säker på det, sa Asta och drog i ärmarna på en solgul blus. 
-Absolut, sa Beata. Hon tog cigarrlådorna och resterna av chili con carnen och gick. 
-Visst är det skönt att slippa nikotinet, sa Coco och hävde sig upp ur soffan. 
Beata bleknade.
-Du behöver inte oroa dig, sa Coco. Jag har delegerat rökandet på annat håll. 
-Till vem då?
-Hopplösa fall och stackare som behöver något att trösta sig med.
-Ska du dra ner lidande människor i träsket, skrek Beata. Jag börjar igen. 
-Ibland är du ganska tröttsam, sa Coco. Jag har skänkt Havanna-cigarrerna till EU-parlamentet i Bryssel. Alltid kan de medverka till att ta död på någon onödig byråkrat.
-Att du inte sa det tidigare, sa Beata. Då kunde jag ha slängt med mormors hostmedicin också.
-Den med så mycket morfin i? sa Asta. 
-En tesked och man är utslagen i tre dygn, sa Beata. 
-Spar den till toppmötet, sa Coco. Så kan vi äntligen börja påverka besluten. 

Arkiv

copyright  hamnqvist