-Undrar vad det här är, sa Asta och vände på ett kuvert från Arbetsförmedlingen.
-Tänker du bidra till försörjningen, sa Beata. Inte en dag för sent.
-Inbilla dig ingenting, sa Coco och plockade bland pralinerna. Frågan är om någon ens fått jobb där.
-Professionell rådgivning, sa Beata. Erfarenhet och kompetens. Stöd och inspiration.
-Transpiration snarare, sa Coco. Och desperation. Kommer man in i det systemet är man en död fisk på marknaden. 
-Struntprat, sa Beata. De banar vägen för arbetssökande och håller dem borta från svartjobb och moralisk misär. 
-Det är någon slags garanti, sa Asta. Aktivitetsgaranti. 
-Där ser du, sa Beata. En sund själ i en sund kropp.
-Akta dig, sa Coco i sitt soffhörn. Skriv inte på. Gå inte dit. Gör ingenting. Det är förenat med livsfara. 
-Mhhmm, sa Asta tillfälligt handikappad av en toffeemint. 
-Nu överdriver du, sa Beata. Bara för att det finns ett visst tvång i aktivitetsgarantin innebär det inte ett hot mot din personliga existens.
-Säg inte det, sa Coco. Och har du väl kommit in i den så kommer du aldrig ur. 
-Men vad är det för något? undrade Asta. Ska jag kryssa för eller ska jag inte?
-Det innebär att du säljer din själ till Arbetsförmedlingen, sa Coco. Sätter du ett kryss där blir du tvångskommenderad till arbete, vilket som helst. Betongsliperi om du har astma, bilmontör om du är undersköterska, skogsröjning om du har blåskatarr eller whiplash. Det du är minst lämpad för. 
-Men varför? Asta bet försiktigt av skalet av en punchpralin.
-För att skrämma bort dig från förmedlingen så de slipper ha dig i arbetslöshetsstatistiken. Stadsmissionen och socialen får ta hand om de som bryter ihop. 
-Så jag ska inte kryssa för då? 
-Klart du ska kryssa för, sa Beata. Hederligt arbete har ingen dött av. 
-Jaså, sa Coco. Det är ganska vanligt annars har jag hört. 
Asta satt villrådig och snurrade på kuvertet medan hon petade på formuläret med pennan som om det vore en giftgul kobra. 
-Men jag har ett bra jobb till dig, sa Coco. Ett extraknäck i ordets rätta bemärkelse. Pralinprovare på kvällstid. Sjuttiofem kronor i timmen plus gymkort. Svart förstås. 
-Bra, sa Asta lättat. Det avgör saken. 
Hon släppte reptilpappret under soffan.
-Jag har inget speciellt för mig ikväll, sa Beata och sträckte sig efter en fransk nougat. Lite ohederligt arbete skulle jag inte dö av.
 

Arkiv

copyright  hamnqvist