-Hur var det i fjällen nu då? undrade Coco och hällde upp en konjak. Friskt och sunt?
-Oh ja, sa Asta. Fantastiskt väder. 
-Jaså, var ni ute också?
-Klart vi var ute, sa Beata. Varje dag.
-Hämtade tidningen? sa Coco och rullade konjaken i kupan. 
-En dag gick vi långpromenad, sa Asta. Flera kilometer.
-Men ingen skidåkning? undrade Coco.
-Nej, sa Asta och tittade på Beata. Knät du vet.
-Jaså knät, sa Coco. Så ni låg på varsin soffa och drack konjak och pratade om karlar hela veckan?
-Du får det att låta som om vi är två degenerade missfoster, fräste Beata. Jag behövde varva ner och vila knät. Asta behövde aktivera sig. Så vi tog det som det kom, som man gör i fjällen. Vi anpassade oss efter väder och vind. Lät inte civilisationens krav styra oss, stressade inte fram genom skidspåren, konsumerade inte en semester.
-Var det sol satt vi ute och var det snö satt vi inne, sa Asta och log strålande. 
-Det låter som om jag missade ett fantastiskt upplägg, sa Coco.
-Och vad gjorde du hela veckan om man får fråga, sa Beata. Lekte plockepinn med karlstackrarna eller?
-Här har det inte varit några överdrivna förlustelser, sa Coco. Lugnt och stillsamt.
-Du är brun, sa Beata misstänksamt. Har du varit utomhus?
-Lite grann, sa Coco. Tog några promenader.
-Har du promenerat frivilligt? sa Beata och himlade med ögonen. Kors i taket. Vad heter han?
-Emil, sa Coco. Hemskt söt. 
-Ung förstås, sa Beata. 
-Sex månader, sa Coco.
-Sex månader? skrek Beata. Coco, du är sjuk. Du måste söka läkare. Psykiater.
-Vi har varit hos veterinären, sa Coco. Det är inget fel på Emil, och nu är han vaccinerad också. Och  jag gick ner några kilon på kuppen. 
-Hund? sa Beata.
-Bara hundvakt, sa Coco. Tre mil om dagen.
-Det får en vecka i fjällen att låta som rena semestern, sa Asta.
-Det var det nog också, sa Coco. Ni ser ut att vara utvilade och rustade för hårt arbete. Emil behöver fortfarande komma ut på dagarna. 
-Tack, men jag måste hålla en hamster sällskap, sa Beata.
-Min vandrande pinne känner sig ensam, sa Asta.
-Er kan man verkligen lita på, sa Coco.

Arkiv

copyright  hamnqvist