Måndag den 20 augusti 2001
Drömmar om film
-Man kanske ska bli sån där demonproducent, sa fanskapet.
Åka på Oscarsgalor, filmfestivaler i Cannes, Guldbaggeutdelningar.
-Fantomregissör, sa Asta.
-Eller filmstjärna, fortsatte fanskapet utan att lyssna så
noga. Åka limousine och dricka champagne hela dagarna.
-Du blir så krattig i pälsen av alkohol, sa Asta. Den klibbar
ihop på något sätt.
-Jag drattar inte alltid i, sa fanskapet sårat.
-Ofta nog, sa Asta.
-Sist hade jag flytväst.
-En ynka oliv räddade livet på dig, det är sant.
-Om jag var en känd filmstjärna skulle folk hålla rätt
på mig och inte lämna mig ensam timmavis i baren.
-Jag lämnade dig där för att du skulle spana på
folk, sa Asta. Det var en massa hysch-hysch och jag fick inte vara med.
-Man måste insupa atmosfär för att kunna bli kreativ,
sa fanskapet. Se bara på de verkliga stjärnorna. De har en metod.
De lever sig in i saker. Studerar verkligheten.
-Och jag som trodde att det bara var film.
-Dustin Hoffman sprang flera timmar om dagen för att känna
hur det var att vara med i Maratonmannen.
-Men han var ju med?
-Hur rollfiguren skulle känna det, sa fanskapet. Är du alldeles
fantasilös eller?
-Aha, sa Asta. Och vilken film levde du dig in i går då?
Trainspotting? Vem är rädd för Virginia Woolf?
-Igår var jag Humphrey Bogart i Casablanca. Alla jublade.
-Fantastiskt, sa Asta. Jag måste ha missat någonting.
-Och du låg väl och sov som vanligt?
-Det är faktiskt ett ganska intensivt tempo här på
dagarna.
-Veklingar, sa fanskapet. Så går det när medelmåttor
ska försöka efterlikna oss genier. Utan passion blir det bara
tungt och trögt.
-Och så hade vi den där uppgiften att lösa till idag,
sa Asta. Hur gjorde du med den?
-Uppgiften? Fanskapet tittade upp i taket.
-Läxan, förtydligade Asta sig. Avslutningen på hela
den här folkhögskolekursen.
-Åh den, sa fanskapet. Jag tänkte lösa den på
ett annorlunda sätt. Improvisera. När man kan sina saker går
det att köra på lösa boliner. Vara fri i sin konst.
-Ska du improvisera fram ett helt års bokföring? sa Asta.
-Dubbel italiensk, sa fanskapet. Med saltomortal.
-Saltad räkning heter det, sa Asta.
-Går det så går det, sa fanskapet.
Arkiv
copyright hamnqvist |