Måndag den 18 juni 2001
Bonk på näbbet
-Vad har du gjort, sa Beata när Coco vacklade in i vardagsrummet.
-Bara ett vanligt krogslagsmål, sa Coco och viftade bort henne.
-Du är alldeles blå, sa Asta. Blåtira liksom.
-Så går det, sa Beata. Så går det när
man ger sig i lag med fel sorts karl.
-Definitivt, sa Coco. Precis så här går det. Man får
bonk på näbbet.
-Men, sa Asta, det stämmer inte.
-Klart det stämmer, sa Beata.
-Precis så är det, sa Coco och dråsade ner i soffan.
-Vem skulle lyckas att ge Coco en blåtira, envisades Asta, utan
att bli gravt handikappad?
-Har du varit på akuten och tittat efter, sa Coco och tuggade
på en tandpetare.
-Det är någonting fel med det här, sa Asta.
-Lägg dig inte i sån´t som du inte begriper då,
sa Coco. Ro hit med en konjak istället.
Coco ruvade i soffhörnet som en ilsken tiger. Beata stickade med
en rättfärdig aura. Asta smög omkring och funderade.
-Var det inte den här helgen han skulle vara på biker-möte
i Borås, sa Asta till slut.
-För du almanacka åt mina karlar också, fräste
Coco.
-Och en skulle på affärsresa till Trinidad, sa Beata. Nu
när du säger det så....
-Och till mig sa du att du skulle ta en öl med han den där
vad han nu är, fortsatte Asta. Hybriden. Han slåss väl
inte.
-Nej, röt Coco, han slåss inte. Inte nuförtiden.
-Vekling, sa Beata och bet av en tråd.
-Och när jag lämnade er runt midnatt så var ni väldigt
goda vänner, sa Asta. På ett hybridiskt sätt då förstås.
-Giv mig styrka, sa Coco.
-Drick inte upp all konjaken, sa Beata. Det är snart midsommar.
-Så var fick du blåtiran ifrån? sa Asta.
-Det var en cykel i vägen, sa Coco och tittade surt på spindelväven
i taket.
-Såg du inte den då, sa Asta.
-Jag hade ett paraply uppfällt, sa Coco. Det spöregnade.
-Cyklarna har blivit så aggressiva på sista tiden, sa Beata.
En försökte ta livet av mig på Vasagatan häromdagen.
-Jag fick springa gatlopp i Allén en morgon, sa Asta. Blodtörstiga
bestar.
-Den här låg i bakhåll, sa Coco.
-Var det en mountainbike? sa Beata.
-Skeppshult, sa Coco. Renlevnadsvarianten.
-Somliga straffar Gud genast, sa Beata.
-Andra får villkorligt, sa Asta.
-Paraplyet gick åt helvete direkt, sa Coco.
Arkiv
copyright hamnqvist |