Ur arkivet

Måndag den 16 juli 2001
Galen i Montalbano

-Madre mia, suckade Beata. Först värmebölja och sen det här. Jag emigrerar till Turkiet om det här vansinnet ska hålla på länge.
-Vilket vansinne, undrade Asta och lyfte blicken från Mahjong-spelet på laptopen.
-Coco, sa Beata. Alltid denna Coco.
-Alltid denna vessla menar du väl, sa Asta som läste om sina Ture
Tventon varje sommar.
-Vessla är för snällt, sa Beata. Hon suger upp syret i luften och äter folk ur huset. Hon är skamlös och gränslös och vedervärdig. Fullkomligt vedervärdig.
-Den vedervärdiga kvinnan från Säffle, sa Asta. Det är bra titel på en deckare. Lite Sjövall-Wahlöö över den.
-Snart mördar jag henne, sa Beata. Häller arsenik i konjaken.
-Morrhår i ärtorna, sa Asta. Det dödar inte på en gång.
-Söver ner henne och dränker henne i badkaret.
Beata försjönk i en tillfredsställande dagdröm om ond bråd död och ljuv hämnd.
-Vad har hon gjort nu då, sa Asta. Skrämt dina beundrare på flykten?
Gapat och skrikit på dina Örgryte-tanter igen?
Beata vaknade med ett ryck ur sina lustfyllda fantasier. Hon tittade
förtörnat på Asta.
-Hon har begapat sig i den där polisen på teve, sa hon. Albani eller vad han heter.
-Montalbano, sa Asta och fick också något drömmande i blicken.
-Så nu ska alla dansa efter hennes pipa, sa Beata. Hon har tvingat mig att ställa in bridgen på måndagar och syjuntan när det går i repris.
-Vilken otur då, mumlade Asta. Spelar hon in också?
-Gör till och med säkerhetskopior och låser in i vapenskåpet, sa Beata. Dessutom har hon gömt nycklarna. Det är grymt irriterande.
Det rasslade till i hallen, och Coco slängde ifrån sig solglasögonen på hatthyllan.
-Ciao bella, utropade hon. Livet är makalöst underbart.
Hon tog några graciösa hoppsa-steg på vardagsrumsmattan.
-Jag landar i Palermo på söndag. Han möter mig på flygplatsen.
-Spännande, sa Asta
-Så trevligt, sa Beata översvallande.
Asta tittade förvånat på henne.
-Jag har ringt maffian, väste hon.
-Men eftersom jag känner att jag har blivit en sann sicilianska i själ och hjärta, sa Coco, så kan jag inte åka utan er, min famiglia. Så ni
följer med. Biljetterna är redan bokade. Är det inte härligt?
-Jag ska bara ringa ett telefonsamtal, sa Beata och försvann.
-Arrivederci Suecia, sa Coco och försvann i ett moln av parfym.
-Arrivederci alltihopa, sa Asta, om vi har otur.

Arkiv

copyright  hamnqvist