Måndag den 15 oktober 2001
En perfekt affärsidé
-Jag har köpt Stena-aktier som inte finns, sa Beata precis innan
hon snubblade på lådan med nonijuice som stod i hallen.
-Finns de inte? sa Asta. Men jag ska ju åka till Skagen.
-Aktierna finns inte, sa Beata. Tvångsinlösta för evigheter
sen.
-Har du varit på Nordbanken nu igen, sa Coco. Jag har ju sagt
åt dig att byta bank.
-Som om de andra skulle vara bättre, fnös Beata.
-Det finns mer eller mindre lättlurade, sa Coco.
-Banker eller kunder? sa Beata och gned sig på knät.
-Banker är som mosters medicin, sa Asta. Smakar illa och gör
liten nytta.
-Lär en avhållsamhet i bästa fall, sa Coco.
-Du har alltså ingen bank, sa Beata.
-På säkert avstånd, sa Coco. Min hålls på
internet. Det minimerar besväret.
-Men jag har en personlig bankman, sa Beata. Det är så himla
praktiskt.
-Åh, sa Coco. Det hade jag också. På Götabanken.
På den tiden det begav sig.
-Begav sig? sa Asta.
-Innan bubblan sprack -92, sa Coco. Det var härliga tider. Man
fick freda sig för alla förslag på förmånliga
lån som haglade över en.
-Usch så hemskt, sa Beata. Att du stod ut.
-Han var snygg, sa Coco. Före detta fotbollsproffs och en fröjd
att se i kostym.
-Min ser ut som en frikyrkopastor, sa Beata. Låter som en också
för den delen.
-Totalt opålitlig med andra ord, sa Coco. Byt bank.
-Besvärligt, sa Beata. Och vad gör det för nytta?
-Många bäckar små, sa Asta. Kanske fattar de vinken
till slut.
-Vi betyder ingenting för storbankerna, sa Beata. Inte ett skit.
Vi är inte multinationella, eller heter Soros, eller är attraktiva
för riskkapitalinvestorer.
-Säg inte det, sa Coco. Vi har pratat med en intressant bank på
Caymanöarna.
-Och vad är det för skit som står och skräpar
i hallen och attackerar oskyldiga människor? sa Beata och gav lådan
en spark
-Noni-juice, sa Coco. Vildäppelextrakt från Tahiti.
-Smakar illa, sa Asta, men gör en fenomenal nytta.
-Till skillnad från annat här i livet, sa Coco.
-Nyttigt för vadå? Bota liktorn och pogader?
-Absolut, sa Asta. Och astma och brännsår och inflammationer
och brutna ben och livsångest och allt möjligt.
-En perfekt affärsidé, sa Coco.
-Världen är full av lidande, sa Asta.
-Hypokondriker brukar jag kalla det, sa Coco.
-Intressant, sa Beata, så nu ska vi skratta hela vägen till
banken istället?
-Precis, sa Coco. Om vi inte köper guld och flyttar till Polynesien
direkt.
Arkiv
copyright hamnqvist |