Måndag den 12 november 2001
Spöke på snabbvisit
-Vad var det? sa Asta och reste sig upp på armbågarna.
-Vilket? sa Coco utan att släppa John Travolta med blicken.
-Det prasslade i hallen, sa Asta.
-Omen, sa Coco. Beata är på väg hem.
-Beata är hemma, sa Asta. Hon sover.
Det rasslade till i hallen igen.
-Hörde du nu då?
-Gå och se efter vad det är då om du oroar dig så.
-Du först, sa Asta.
-Var inte fånig, sa Coco. Jag sitter bra här.
Nu hördes också ett stillsamt ylande från hallen.
-Vad i hela fridens namn sysslar ni med? sa Beata och vacklade ut ur
sitt rum.
-Det kommer från hallen, sa Coco. Jag trodde det var du. Eller
katten.
-Vi har ingen katt, sa Beata och gäspade. Hon släpade sig
ut i hallen.
-Sjas!.
Det stillsamma ylandet tog fart och eskalerade till ett hjärtskärande
gråtande.
-Såja, såja, sa Beata. Så farligt var det inte.
Gråten lugnade sig något.
-Men här kan du inte vara.
Gråten tog sig några decilbel.
-Kom in i vardagsrummet i alla fall så vi får ta en titt
på dig.
Beata kom tillbaka med ett konfunderat uttryck.
-Vi har gäster, sa hon. Eller en gäst. Eller vad man nu ska
kalla det.
En diffus vit skugga tittade fram bakom hennes rygg. De tittade tysta
på varann.
-Jag skulle skrämma barn på Halloween, sa spöket till
slut. Och nu hittar jag inte hem.
-Det är ingen här som hittar hem, sa Coco.
-Tyst med dig, sa Beata. Det där är ingen tröst.
-Vi har det bra ändå, sa Asta.
Spöket tittade på hennes teveröda ögon och den
tomma popcornpåsen.
-Jag vill hem, sa spöket och ögonen fylldes av dimmiga tårar.
-Rökelse, sa Beata, och så tänker vi på ljus.
Allihopa på en gång.
De tog varandras händer och blundade hårt. När de tittade
upp var spöket borta.
-Fantastiskt, sa Beata. Vi är som häxorna på teve.
-Och vart tog den lilla dammråttan vägen, undrade Coco.
-Sögs upp i den kosmiska Nilfisken, sa Beata. Så går
det när man är proffs.
-Då ska jag nog hålla mig på amatörnivå
ett tag till, sa Coco.
-Säkrast så, sa Beata. Nu när du dopat dig med otillåtna
medel och allting.
-Jag trodde inte du ville ha konjak så här sent på
kvällen, sa Coco.
-Ibland har man inget val, sa Beata och sträckte fram ett glas.
Arkiv
copyright hamnqvist |