Ur arkivet

Måndag den 12 februari 2001
Vårvintrig skärmoffensiv
 

-Hur mår du, sa Asta och satte sig ner på vinterdäcken.
-Rätt bra, sa lilla bilen. Och du?
-Vi överlever antagligen, sa hon. Men det blir magert i februari.
-Jag förstår det inte riktigt, sa lilla bilen och tittade ut över grannarna i garaget. Nog för att jag kände mig stel i lederna efter att ha stått så länge, men det här...
-Vi skulle ha haft en bilrastare också, sa Asta. Inte bara blomvakt. 
-Jag har stått förut, sa lilla bilen och sträckte på sig. Kommer du inte ihåg hela det där året i trädgården, innan du fick körkort. 
-Jo, sa Asta och rös. Det var förskräckligt.
-Ganska friskt, sa lilla bilen.
-Speciellt den där dagen när äppelträdet blåste ner.
-Det var inte min första kuling, sa lilla bilen. Inte den sista heller. Men det var inte lika mycket snö som i Härryda. 
-Där stod du väl också ute, sa Asta och torkade av damm på bakskärmen med halsduken. 
-Mitt ute i granskogen. Fullt med älgar överallt. 
-Så så här bra har du aldrig haft det, sa Asta och torkade den andra skärmen också. 
-Det är brist på motion, sa lilla bilen. Jag tror jag behöver umbäranden. 
-Det gör jag också, sa Asta och klappade sig på magen. Vi håller på att bli gamla. 
-Va? skrek lilla bilen. Vik hädan! Aldrig i livet. Kommer inte på fråga. Finns inte en chans i du-vet-var.
-Jomen lite äldre har vi ju blivit, försökte Asta. Behöver stretcha mer och sånt du vet. 
-Känner jag inte till, sa lilla bilen stolt. Jag har haft en avancerad bromsneurasteni och det kan drabba vilken liten bil som helst som blir lämnad, övergiven och negligerad i ett garage, en skog, en parkeringsficka, en kajkant. Stod där på kajkanten och grät jag och vad gjorde du? Bara åkte. Som Stenmark bara, utan pardon. 
-Folk vet inte vem Stenmark är längre, sa Asta försiktigt. De föddes på BB när vi sittstrejkade i skolan och tittade på åken. 
-Strunt, sa lilla bilen och andades djupt. Han är en legend och kommer aldrig att dö. 
-Det är Björn Borg också, sa Asta, men de flesta vet bara att det är märket på en sminkbag. Eller en filofax. Tiderna förändras, knälederna likaså. 
-Man är inte äldre än man känner sig, sa lilla bilen, och jag känner mig fantastisk. Som född på nytt. Med lite fräsch olja i magen och luft i däcken finns det inte en BMW som kan rå på mig i sommar.
-Jaha, men det gör inte jag, sa Asta. Och ska det finnas någon rättvisa i världen så får du hålla dig extremt pigg och nyter framöver för nu är det min tur att spara till plastikoperation. 
-Äsch, det behöver du inte, sa lilla bilen snabbt. Du ser också fantastisk ut. Som en nyponros. Lite stretching och jogging så är du också som ny. 
-Ja ja, sa Asta, det är ju gratis i alla fall. 

Arkiv

copyright  hamnqvist