Måndag den 12 februari 2001
Vårvintrig skärmoffensiv
-Hur mår du, sa Asta och satte sig ner på vinterdäcken.
-Rätt bra, sa lilla bilen. Och du?
-Vi överlever antagligen, sa hon. Men det blir magert i februari.
-Jag förstår det inte riktigt, sa lilla bilen och tittade
ut över grannarna i garaget. Nog för att jag kände mig stel
i lederna efter att ha stått så länge, men det här...
-Vi skulle ha haft en bilrastare också, sa Asta. Inte bara blomvakt.
-Jag har stått förut, sa lilla bilen och sträckte på
sig. Kommer du inte ihåg hela det där året i trädgården,
innan du fick körkort.
-Jo, sa Asta och rös. Det var förskräckligt.
-Ganska friskt, sa lilla bilen.
-Speciellt den där dagen när äppelträdet blåste
ner.
-Det var inte min första kuling, sa lilla bilen. Inte den sista
heller. Men det var inte lika mycket snö som i Härryda.
-Där stod du väl också ute, sa Asta och torkade av
damm på bakskärmen med halsduken.
-Mitt ute i granskogen. Fullt med älgar överallt.
-Så så här bra har du aldrig haft det, sa Asta och
torkade den andra skärmen också.
-Det är brist på motion, sa lilla bilen. Jag tror jag behöver
umbäranden.
-Det gör jag också, sa Asta och klappade sig på magen.
Vi håller på att bli gamla.
-Va? skrek lilla bilen. Vik hädan! Aldrig i livet. Kommer inte
på fråga. Finns inte en chans i du-vet-var.
-Jomen lite äldre har vi ju blivit, försökte Asta. Behöver
stretcha mer och sånt du vet.
-Känner jag inte till, sa lilla bilen stolt. Jag har haft en avancerad
bromsneurasteni och det kan drabba vilken liten bil som helst som blir
lämnad, övergiven och negligerad i ett garage, en skog, en parkeringsficka,
en kajkant. Stod där på kajkanten och grät jag och vad
gjorde du? Bara åkte. Som Stenmark bara, utan pardon.
-Folk vet inte vem Stenmark är längre, sa Asta försiktigt.
De föddes på BB när vi sittstrejkade i skolan och tittade
på åken.
-Strunt, sa lilla bilen och andades djupt. Han är en legend och
kommer aldrig att dö.
-Det är Björn Borg också, sa Asta, men de flesta vet
bara att det är märket på en sminkbag. Eller en filofax.
Tiderna förändras, knälederna likaså.
-Man är inte äldre än man känner sig, sa lilla
bilen, och jag känner mig fantastisk. Som född på nytt.
Med lite fräsch olja i magen och luft i däcken finns det inte
en BMW som kan rå på mig i sommar.
-Jaha, men det gör inte jag, sa Asta. Och ska det finnas någon
rättvisa i världen så får du hålla dig extremt
pigg och nyter framöver för nu är det min tur att spara
till plastikoperation.
-Äsch, det behöver du inte, sa lilla bilen snabbt. Du ser
också fantastisk ut. Som en nyponros. Lite stretching och jogging
så är du också som ny.
-Ja ja, sa Asta, det är ju gratis i alla fall.
Arkiv
copyright hamnqvist |