Asta vandrade genom källaren och låste upp dörren till garaget. Det hördes ett gnölande på plats 25. Hon urskiljde några toner.
-Jag är en liten skitig bil, som får gå många mil, för den jag bor hos, för den jag bor hos, vill ut och slira. Hon åker rally hela dan, åker runt hela stan, men jag vill hellre, men jag vill hellre, uuuut och svira.....
-Nu ser du inte så illa ut, sa Asta. Jag torkade av dig igår. Och du fick nya fönsterlås. 
-Jojo, sa lilla bilen. Det var ju schangdobelt. Blir det någon semester i år då?
-Kan väl tänkas, sa Asta. 
-Ut och se världen?
-Ut och se Sverige i alla fall, sa Asta. 
-Sverige, sa lilla bilen besviket. Ska vi inte åka utomlands?
-Det är inget fel på Sverige, sa Asta och tänkte ett kort ögonblick på tzatziki och bouzouki.
-Mygg och kallt, sa lilla bilen. Dåliga grusvägar och urkokt wienerkorv. 
-Friskt och sunt, sa Asta. 
-Regn, sa lilla bilen. 
-Sluta sura nu, sa Asta. Det blir en fantastiskt varm och solig sommar. Vi kommer att köra nercabbat genom hela Sverige. Vindruvorna kommer att ta sig norr om Dalälven och isbjörnarna svettas långt ovanför polcirkeln. Lita på mig.
-Just rätt person att lita på, sa lilla bilen.
-Och regn, sa Asta. Se bara på hur de haft det i dina hemtrakter de senaste åren. Översvämningar för jämnan. Där kan man snacka om regn. Flera meter. Varje dag. 
-Jag vill åka till Tahiti, gnällde lilla bilen. 
-Tahiti, sa Asta mörkt. Det är vackert det, men hur tror du det är för dig? 
-Perfekt, sa lilla bilen. Franskt och varmt.
-Fukt, sa Asta. Salt, värme, fukt. Alltid denna fukt som suger sig in i karossen, obönhörligt. Rostrosorna sprider sig som cancer under lacken. Sakta bryts du ner, med en hibiskus bakom backspegeln, och sjunker hopplöst ner i vegetationen som slingrar sig upp för navkapslarna - ett stilla, kvävande grepp om motorblocket och du är icke mera. Förlorad i paradiset. 
Lilla bilen gurglade hest och bleknade i lacken. 
-Så var tacksam för en måttlig semester i tempererat klimat. 
-Tio plusgrader, nattfrost och nordlig vind, pep lilla bilen. 
-Permafrost, sa Asta.
-Inte undra på att det går åt så mycket snaps till midsommar, sa lilla bilen. Du glömmer väl inte konjaken? 
-Den är redan nerpackad med fårskinnen, ullstrumporna och stormköket, sa Asta. 
-Länge leve den svenska sommaren, sa lilla bilen.
-Ett par veckor åtminstone, sa Asta. 

Arkiv

copyright  hamnqvist