Måndag den 6 november 2000
Sjön slår tillbaka
-Jag hade en onkel som blev ruskigt sjösjuk, sa Beata. Han var
örlogskapten. Ingen såg röken av honom efter det att de
lämnat hamn.
-Varför bytte han inte jobb, undrade Asta och baddade Coco´s
bleka panna med en kall handduk.
-Bra betalt, sa Beata, och pappan var också kapten, så
det blev aldrig av. Hur sitter plåstren? Ska du ha några till?
-Känns fint, mumlade Coco. Kanske att det skaver på axeln.
Beata plockade med sjösjukeplåstren som satt klistrade runt
halsen, på axlarna, bakom öronen, på tinningarna, baksidan
av händerna, armbågarna och så några runt vristerna.
-Blir det inte överdos när man har så många,
undrade Asta.
-The more the merrier, sa Beata glatt.
Coco tittade misstänksamt på henne.
-Irish coffee hade fungerat lika bra, sa hon i ett anfall av friskt
mod.
-Aldrig i livet, skrek Beata. Aldrig kaffe när du är sjösjuk.
Det gör det hela etter värre. Och ingenting fett. Rena döden
på sjön. Sill på knäckebröd kan gå.
-Jag spyr, sa Coco.
-Vänta, jag har en påse här, sa Asta och höll
fram taxfree-bagen.
Coco viftade undan den med en svag hand.
-Jag menade bildligt talat, sa hon.
-Jaså, gjorde du, sa Asta besviket.
-Sjösjuka är bara ett psykiskt problem, klämde Beata
till med. Man klarar sig utmärkt i alla väder om man bara är
avspänd, varmt klädd, och äter regelbundet. Se på
mig.
-Jag tror det blåser upp, sa Coco och lättade på några
av plåstren.
-Hemskt vad det gungar plötsligt, sa Asta. Kan det vara kuling?
-Styv kuling, sa Beata självsäkert.
-Jag dör, sa Coco. Kasta mig över bord.
-Trams, sa Beata.
-Då går jag till baren, sa Coco. Hålla er i handen
tjänar ingenting till.
En timme senare hittade Asta Coco i baren omgiven av ett tjog glada
danskar som var på väg hem.
-Där är du ju, sa Coco och lyste som en sol. Jag mår
utmärkt. Var är Beata?
-Hon är på toaletten, sa Asta.
-Mår hon inte bra? sa Coco.
-Man kan säga att hon har ett psykiskt problem, sa Asta.
-Hon är sjösjuk, sa Coco.
-Hon känner sig lite kvalmig, sa Asta diplomatiskt.
-Hon kan få ett plåster av mig, sa Coco generöst.
Astas arkiv
copyright hamnqvist |