-Jag har biljetterna, sa Coco och rann ner i soffan. Var är mina rökverk?
-Vilka biljetter, sa Asta oanande. 
-Till Operan förstås, sa Coco och rafsade runt bakom kuddarna. 
-Operan, så tjusigt, sa Beata. Sen när började du bli intresserad av kultur?
-Kultur är häftigt, sa Coco och fiskade upp ett paket mycket tillknycklade Gauloise ur soffans djup. Hon tände en krokig stackare och drog ett djupt halsbloss. 
-Vi pratar väl inte kroppskultur nu, undrade Beata.
-Vi pratar arior, sa Coco. Dirigent, stråkar, träblås och solister. 
-Låter härligt, sa Asta. Jag har aldrig varit på Operan. 
-Då är det på tiden, sa Coco. Jag har varit på Operan men jag blev bjuden på drinkar i baren hela föreställningen så vi hann aldrig in innan de stängde dörrarna. Men utsikten var rätt trevlig, och toaletterna helt ok. 
-Vad var det du inte såg, undrade Beata. 
-Det skulle vara något högtravande, sa Coco. Duvemåla någonting. Det var innan jag upptäckte skillnaden. Innan jag förstod vad opera verkligen är. Ren, rå känsla. Inlevelse. Passion. Ond bråd död. Svek och förräderi. 
Coco viftade med fimpen så askan flög i vida skyar. 
-Inget småskuret tjafs, fortsatte hon och brände hål på tapeten. En totalupplevelse.
-Jag förstår inte det här, sa Beata. Du är inte en kulturell varelse. Vad såg du på en scen senast? Sönderstuckna fakirer på avantgarde-cirkus i Berlin? Dansande björnar i Moskva? Eller var det den där teaterföreställningen med dvärgar från yttre Mongoliet som alla normala människor sa var lyteskomik?
-Men det här är någonting som du också kommer att uppskatta, sa Coco och log ännu bredare. Det här är finkultur. Etablerad kompostör och traditionell opera och helt riskfritt. 
-Det måste finnas en hake, sa Beata.
-Vad du är misstänksam, sa Asta. Coco har upptäckt att allt inte är piercing och tatueringar. Klart vi ska följa med på opera. 
-Bra, sa Coco. Jag visste att jag kunde lita på er. Då kör vi på söndag. Det börjar klockan ett. 
-Åhå, sa Beata. Matiné. Det är bra. Då kan vi äta vid fem.
-Och slutar tio, sa Coco och tände en ny Gauloise. 
-Vad är det vi ska se? undrade Beata mycket misstänksamt.
-Ringen, sa Coco. Den där grejen som Wagner skrev ihop. Wotan och Brynhilde och grabbarna. 
-Ringen är fyra operor, utbrast Beata. De är flera timmar vardera. Det går inte. 
-Lugna dig, sa Coco. De har dragit ihop det lite. Det blir bara sex timmar totalt. 
-Sex timmar Wagner? sa Asta blekt och plockade åt sig en Gauloise.
-Just det, sa Coco. Sex timmar med lite klös i. 
-Ich sterbe, sa Beata. 
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist