-Helikopter-liftande var ingen smart idé, sa Beata och läppjade på en giftgrön blandning i  ett klirrande glas som toppades av två paraplyer och en karibisk flaggstång. 
-Man ska ha lite tur, sa Coco och skålade med en illrosa liknande kreation med ett fluffigt  skumtäcke. Men utan mellanlandning på den där oljeriggen hade hon aldrig fått ihop den första miljonen. 
-Inte visste jag att hon hade såna talanger, sa Beata fundersamt. Visste du det?
-Inte en susning, sa Coco och tittade ut över det turkosskimrande vattnet. Jag trodde inte hon kunde räkna ens. 
-Det här är livet, sa Coco efter ett tag och sjönk djupare ner i solstolen. Hon tittade uppskattande på den välbyggde bartendern som stod och jonglerade bakom disken. 
-Vad sysslar hon med nu förresten, sa Beata och slök den sista giftgröna skvätten.
-Åh, hon spränger banken med Sergei antagligen. Vi får hitta ett nytt kasino åt henne snart. 

Asta vaknade i en stel ställning i tv-fåtöljen med några tjocka kataloger från resebranschen som täcke. 
-Vilken dröm jag hade, sa hon yrvaket till Coco som satt och zappade i kabelutbudet. Klockan visade på halvtvå och Cocos sista flaska single malt levde farligt. 
-Dröm vidare hjärtat, sa Coco. Det här är ändå ingenting för dig. 
-Jag drömde att vi åkte till Bora-Bora och åkte helikopter och jag vann en massa pengar på en oljerigg och träffade en ryss som hette Sergei och sen reste vi runt i Karibien och sprängde kasinon. Du var med också, och Beata. Vilken semester. Ibiza verkar inte lika kul längre, sa Asta och kastade av sig katalogerna. 
-Frågan är om vi ens har råd med Ibiza, sa Coco dystert och slog upp en skvätt Laphroiag. Åmål har seglat högt upp på sommarens tio-i-topp-lista.
-Inget går upp mot svensk sommar, sa Asta en aning dämpat och tittade ut på våren som slagit tillbaka och regnade av hjärtans lust på fönsterblecket. 
-Inte kan man åka utomlands på sommaren inte, sa Coco och zappade irriterat mellan fyra kanaler. Kaffet kan ta slut, kaviaren bli sur och falukorven springa sin väg. 
-Vi skulle kunna jobba någonstans där det är trevligt, sa Asta. Som kaniner på Liseberg, eller hjälpa turister ur spårvagnsspåren.
-Och förstöra nöjet för alla skattebetalare? sa Coco. 
-Eller sälja glass på stranden, fortsatte Asta.
-Som du pratar, sa Coco och zappade extra mycket. Vill du göra en hederlig kvinna av mig?
-Förlåt, sa Asta. Det bara slank ur mig. 
-Arbeta för pengar, sa Coco. Vilken förfärlig idé.
-Du har helt rätt, sa Asta och gäspade. Jag går och lägger mig  Det är gratis.
-Sov sött, sa Coco och zappade rakt in ett bestialiskt seriemord.
-Jag ska drömma ihop en ny semester åt oss, sa Asta och försvann.
-Maldiverna är inte dumt, ropade Coco efter henne.

Astas arkiv

copyright  hamnqvist