Ur arkivet

Måndag den 27 mars 2000
Svartsjuka på fyra hjul

-Du har kört en annan bil, sa lilla bilen. Det känner jag på lukten. 
-Det var bara i tjänsten, sa Asta undvikande. 
-Var den lika fin som jag, undrade lilla bilen och tappade fart i backen. 
-Självklart inte, sa Asta. Det var en ny bil. 
-Gick den fort?
-Alldeles för fort, sa Asta. Jag höll på att bli av med körkortet hela tiden. 
-Du märkte inte att det gick så fort va? fortsatte lilla bilen envist. 
-Nej, det är lite lurigt, medgav Asta. Det låter ingenting när man är över femtio. 
-Backade du in i någonting?
-Hur kunde du veta det? sa Asta.
-Jag visste det, sa lilla bilen och spolarvätskan började flöda över rutorna.
-Sluta nu, sa Asta generad och lät vindrutetorkarna sopa undan det värsta. Så här kan du inte hålla på. 
-Så gör du bara när du är ankommen, tjöt lilla bilen. Ankommen och förälskad. Du har en annan. 
-Aldrig i livet, protesterade Asta. Vi körde ju till Uddevalla fram och tillbaka häromdagen. Du har egen garageplats. Mer silikon i fronten än Viktoria Silvstedt och Pamela Anderson tillsammans. Det finns ingen annan bil i mitt liv.
-Säg som det är, grät lilla bilen. Du har hittat en ny kultbil. En som går fort och har airbag. Det är säkert en sån där Bubbla. 
-Vad du håller på, sa Asta och körde en ny omgång med vindrutetorkarna. 
-Erkänn, snörvlade lilla bilen.
-Ja, det är en Bubbla, sa Asta. Ja, den är fräck och ny och kallas kultbil. 
-Och ni backade in i någonting, sa lilla bilen.
-Det var inte ett dugg romantiskt, sa Asta. Det var bara en kollega i bilen och vi körde in i en Nissan Micra i Gislaved. Inte alls som förra gången. 
Lilla bilen funderade ett tag.
-Det var tjusigt, visst var det, sa den till slut. Du och jag och kärleken och en syren i vägen. 
-Det var rätt stressigt vad jag kommer ihåg, sa Asta. Först hämta honom på flygplatsen, och sen försvann telefonen och sen körde vi fel. 
-Romantik, sa lilla bilen drömmande. Förälskelse, förvirring, förödelse för skärmen. 
-Pinsamt, sa Asta. Här skall man visa honom det vackra landskapet och så slutar det i en syren i Delsjöterrängen. 
-Har han slutat pika dig för det än? undrade lilla bilen medlidsamt. 
-Jag skyller på dig, sa Asta. Att du har så dålig sikt bakåt. Men det har firmabilen också om det kan vara någon tröst. 
-Nej fy bubblan, sa lilla bilen. Jag vill vara värst.
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist