-Nå, vad tyckte ni nu då? undrade Coco och skalade av sig några lager transparent textil.
-Det var det värsta jag har varit med om, sa Beata och hällde upp ett dricksglas konjak. 
-Helt fantastiskt, sa Asta och tittade drömmande framför sig. Jordnötterna i pausen var helt oslagbara. 
-Ja, ja, sa Coco, men musiken? Vad tyckte ni om gubben? Är han inte fräck?
-Wagner menar du, sa Beata. En aria till och jag begår självmord. 
-Sex timmar var väl ingenting, sa Coco. Vänta bara tills vi åker till Bayreuth. Jag har biljetter till hela Ringen.
-Bayreuth, väste Beata och gjorde korstecken. Är du galen? Har du blivit nazist också?
-Wagner var inte nazist, sa Coco. Du kan inte skylla alla vansinnigheter som Hitler ställde till med på gamle Richard. Han var död sen årtionden tillbaka när tyskarna fick för sig att starta världskrig.
-Något måste det ha legat bakom, envisades Beata. Han måste ha haft några skelett i garderoben.
-Han höll på att bli halshuggen av kejsaren, sa Coco. För att han var reformvän och  uppviglade studenter. Det gav honom anledning att dra till Paris och ha roligt. Vilken tid att leva i. Genier och galningar om vartannat. 
Coco lutade sig tillbaka i soffan.. 
-Och Carmen, sa hon och tog en klunk av Beatas konjak. Don José, en äkta galning. Othello. Marcello och Musetta. Det måste ha varit bättre förr helt enkelt.
-Jag förstår inte det här, sa Beata. Om det var en dragqueen-uttagning i Berlin, eller en kalkonfilmfestival i Uruguay, men du och opera? Opera är finkultur. Vad ser du i arior och duetter? Du som inte ens kan sjunga rent?
-Jag förstår det inte heller, sa Asta. Alla verkade ju gifta. I publiken alltså. 
-Opera är häftigt, sa Coco. Intensivt.
-Visserligen, sa Beata. Träsmaken var intensiv efter sex timmar med valkyrior, trolldrycker, drakar och rekorderliga gudinnor som håller sina män i örat och ser till att de sköter sig. Dessutom totalt osannolikt, helt verklighetsfrämmande.
Coco tände en Gauloise och petade in den i ett plastguldmunstycke. 
-Vänner små, sa hon och blåste några perfekta rökringar. Vad vet ni om livet egentligen? Bortsett från ett och annat avslutat äktenskap och några vändor på Soc? Vad vet ni om brinnande passion? Att leva förbehållslöst? Förlora sig i något som inte ger pensionspoäng?
-Vart vill du komma? sa Beata och svepte det sista av konjaken. Att vi alla ska leva laglöst, slå ihjäl drakar och Nibelungar? 
-Livet är kort, sa Coco. Vardagen grå och tiden obönhörlig. Vad väntar du på?
-En riddare på en vit springare, sa Beata. Har du mer trolldryck?
 

Astas arkiv

copyright  hamnqvist